Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035Medan Pehr Karbins hela uppmärksamhet togs i anspråk af den sällsamatestamentariska dispositionen, törhända den enda i sitt slag, hadede i högra lönnlådan upptäckta brefven låtit fruntimmerna kasta en blickbakom den hemlighetsfulla slöja, som hvilade öfver salig fänrikens militäriskabana. Fältväbel Karbin, som meddelat oss denna historia, beklagaremellertid rätt mycket, att det egenteligen intressantaste i fänrikens lif:hans deltagande i 1788 års händelser, hans löjtnantsfullmakt, hvaraf ingenvisste, hans likaså okända ordensstjerna, ja sjelfva åtkomsten af hans förden tiden betydliga förmögenhet, samt och synnerligen är af den natur,att det ej skickligen kan offentliggöras, nu åtminstone. Äfven tillägger HrKarbin, att en hel liten roman är förknippad med den i lådan funna medaljongenmed den blonda hårlocken; men hellre än att bortskämma en godhistorie med att återgifva den i stympad korthet, som här skulle ske, förträngselns skull i Helsingfors Tidningar, vill Hr Karbin hålla densamma ireserv för ett i framtiden möjligen inträffande bättre utrymme.Så mycket blott kan ur brefven yppas, att det kuriösa påhittet med dispositionenför ingen del härrör af en tillfällig nyck hos fänriken eller afillmarig afund mot efterkommande. Man har all anledning att tro, det dengamle mannen tagit detta steg med mogen öfverläggning. Det syntes påallt, att han, som trodde sig vara utan närmare blodsförvandter och troligensett många ej särdeles uppbyggliga prof på aflägsnare arfvingars rofgirighetoch otack, när det gällde att slå vantarne på ett välförsedt sterbhus, velat pådetta sätt, – genom att undangöma sina penningar och skriftligen skänkadem åt den förste, som genom slump eller klokhet lyckats påfinna dem – påsätt och vis göra sin förmögenhet till en sorts lotteri samt underställa denhvad man i fordna tider skulle kallat en »Guds dom». Man kan väl ej gernaanse ett slikt förfarande synnerligen efterdömeligt, ej ens klokt, enär fänrikenutan tvifvel, genom att testamentera sin rikedom till välgörande ochnyttiga stiftelser, kunnat uträtta mycket godt, ja göra sitt minne välsignadtför en hel efterverld; men saken finner dock häri en naturlig förklaringsgrundoch Hr Karbin har ansett sig vara fänrikens minne skyldig att nämnadetta.Emellertid var, så när som på tjugu riksdaler i koppar, hela skatten ännuförborgad, och så länge kunde man ej anse sig rikare blefven genom defunna papperslapparna. Pehr Karbin och fruntimmerna på Lahdentakagjorde derföre hvad hvarochen annan skulle gjort i deras ställe, de lemnadefänrikens biografi åt sitt öde och slogo sig på skattgräfveri. De vändebokstafligen upp och ned på hela vindskammaren och, för att tala kort och220