Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Läs, min herre!» sade hon och räckte honom ett af brefven, som honännu behållit i handen. »Läs detta och vet, att om jag haft mod att förnekaen som dittills varit värd all min kärlek, skall himlen gifva mig styrka attstöta från mitt hjerta en orm, hvilken med det svartaste förräderi stingerdet bröst, som klappat endast för honom.»Lehman – vi fortfare att kalla honom så – emottog brefvet med synbarhäpnad öfver den plötsliga förändringen i furstinnans ton och sätt. Mekanisktföllo hans blickar på det sällsama papperet, men långt ifrån att dervidförråda brottslingens bestörtning när han upptäckes, uttryckte den ungemannens lifliga drag den mest oförställda förundran. »Det der, madame,är en nedrig komedi», sade han slutligen kallt och lade brefvet ifrån sig.Furstinnan fixerade honom. »Ni igenkänner då icke mera er egen handstil»,yttrade hon.»Denna stil bär någon likhet med min, men är icke derföre min. Jag harej skrifvit detta bref.»»Ni nekar! Bedrag er icke, unge man, ni skall ej föra mig bakom ljuset.Dessa bref vittna om ett förhållande till madame Kalgujew, hvilket icke fåren vackrare färg af den fräckhet, hvarmed ni på hennes inrådan hopdiktarberättelser om edra spelskulder, för att aflocka mig penningar, tillräckligaatt underhålla detta fruntimmers tvetydiga lyx.»»Men, madame, jag upprepar att dessa bref äro falska, hopspunna af någonokänd usling, som missunnar mig er ynnest. Kalgujew känner jag blotttill utseendet och har aldrig stått i någon förbindelse med denna dam.»»Om man bedragit mig, Lorenz!»»O min mor, i denna ton igenkänner jag er. Ja man söker att bedraga er,men man skall icke lyckas deri. Ni är ädel och god: se på mig och säg omjag står här inför er såsom en förrädare.»»Nej min son, min Lorenz, nej! Jag har grymt förolämpat dig; kan duförlåta mig?»»Icke förlåta, ty ni har ej felat, min mor, i det ni för ett ögonblick villatsaf ett väl anlagdt skurkstreck; men tacka er bör jag för ert förtroende tillmin öppna panna. Hade ni icke trott på den, då hade jag varit för stolt attvilja rättfärdiga mig med bevis, men nu kan jag göra det. Gif akt uppå minnamnteckning i detta bref; är den ej lik?»»Förundransvärdt lik.»»Märk likväl, min mor, den okände skurken har förgätit en sak. I brefvetstår Lehmann, efter tyska skrifsättet, men ni torde erinra er att jag alltidbegagnat det finska: Lehman.»178