Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

En Natt och en Morgon»Store Gud, hon! Hvilken hon?»»Vill du jag skall säga: jag?»Paus. Hennes leende var som en förklarads.»Jag var så glad, så lätt, sedan det var gjordt. Men sedan tänkte jag:den stackars käre gubben, han vaknar i morgon till sina bekymmer igen.O hvad det är synd om honom! Men om han icke skulle vakna förr än utihimmelen? Då ärfver han ju Guds rike. Hur kan jag vara mera tacksam förallt det goda han mig gjort, än derigenom att jag stilla lotsar honom tillden bästa glädjen? I hast vexte denna tanke hög och stark inom mig … jagutförde den … »»Olyckliga!»»Hvem kallar mig olycklig? Jag var så lycklig, när jag liggande med bröstetöfver kudden, knäppte mina händer till bön för de i frid afsomnade.Likväl, jag vill tillstå för dig, Benedict! … likväl, då allt var stilla under kudden,då greps jag af en plötslig fasa, det var som hade jag gjort något illa.Jag ville i den stunden vara långt, långt borta. Då rasslade fönstret, en mansteg in … Jussi menade ej så väl som jag. Han såg mig ej, han närmade sigsängen, en knif blänkte i hans hand. Då gick allt omkring för mig … jag rusadeupp som en vildkatt, kastade mig öfver honom … han fällde modet,den vilde mannen, ville fly, jag grep honom i bältet, … fönsterrutan klang,när jag såg upp, var mannen borta, bältet i min hand … jag ilade ut … Joachimmötte mig med ljus … ’hvad är det?’ sade han. ’Jag har lullat min fadertill sömns’ … »»Du arma, arma Beata, alltså ändå vans… »»Tänk icke om den tanken, Benedict, så länge mitt jordiska hjerta slår.Innan solen går upp i morgon, har jag vaknat för att aldrig somna mer. Seej så mörkt på mig, jag ville ju så väl … Nämn ej mitt namn förrän efter 30år, då alla dessa äro döda. Sedan äger äfven du ej många solhvarf mer. Dåskall jag möta dig och säga: ändtligen har jag funnit dig, du älskade! Förmig i kammaren, der taflan är … min själ mörknar … på den natten följer enhimmelsk morgon …»Vid dessa ord sjönk hon tillsamman, kramp sammandrog hennes leder,hon fördes dit hon önskat. Jag såg mig omkring i tingsstugan. Der var intetöga torrt. På läkarevitsord berodde nu, huruvida Rätten skulle fästa någotafseende vid flickans bekännelse. Underrättad om allt, afgaf den upplysteläkaren ännu samma dag följande intyg:»Flickan Beata *** företer såväl i psychologiskt, som physiologiskthänseende flera för vetenskapen intressanta anomalier. Å ena sidan utvi-510152025303537