Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Trollkarlens Dottermidt i vilda snön, än ett brustet hjerta under den blåa glansen af södernsstjernor!»»Underbara flicka, hvem är ni?»»Det skulle roa Ers Höghet att veta hvem jag är?»»Jag besvär er …»»Ha ha ha, min far är den eviga juden och tvåtusen år gammal så närsom på ett par små sekler, men jag är ännu icke fyllda trehundrade ……»5V.Hertigen fixerade flickan. »Är hon vansinnig?» tänkte han.Men Guillemot närmade sig försigtigt och hviskade: »Der hör Monseigneur.Hvad var det jag sade! Mort de ma vie, vi göre klokast att i tidreti rera från detta djeflanäste; hvarom icke, hoppas jag att morgonsolenfinner oss förvandlade till björnar eller åtminstone nog djupt insomnademed vridna halsar och ögonen i nacken.»»Hvad pratar du för enfaldigt snack?»»Ingen skall säga om mig, att jag ej är en lika inpiskad philosoph, somla Harpe’s barberare, hvilken bedyrade, att ehuru han var endast en simpelkarl, trodde han lika litet på Gud, som trots någon förnäm herre. Men jagvet ej hvaraf det kommer sig, jag har likväl en viss respekt för djefvulen,isynnerhet då han uppträder i fruntimmersskepnad. Den nättaste fot omskaparsig för min inbillning till en hästhof och de skönaste ögon få en vissblyglans, något arsenikaktigt, som säger mig att saken är sjuk. Här luktarsvafvel, Monseigneur!»»Du är en narr. Men här kommer vår värd.»I detsama visade sig i dörren den gamle Tuisko’s gestalt, efter sig dragandegrefven af Montjoye, som med oförställd förvåning och tillfredsställelsehär återfann sin höge följeslagare. »Välkommen, min grefve!» sadehertigen; »ni finner mig inqvarterad hos en trollkarl och en fé. Hvilkenlycka, att poesin slösar något af sitt behag på denna ruskiga verklighet! Menhvar har ni våra reskamrater?»Grefven berättade huruledes man frånspänt hästarne, qvarlemnat åkdonoch effekter i snön samt herbergerat det öfriga sällskapet i en kojapå andra sidan elfven. Undertiden tillredde Toini en enkel anrättning afrenkött och torkad fisk, som smakade gästerna förträffligt. Mr Guillemotlät ej otydligt förstå, det han ej vore obenägen att åtnöja sig med mjölk istället för det vinförråd, man qvarlemnat i slädan. Leende hämtade värdinnanen kruka frusen mjölk, värmde den lindrigt öfver elden, upplyfte sedan10152025303577