Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Brudenelände, och om evighetens morgonstjernor, huru de skina så ljufveliga tvärsigenom denna förskräckliga natt … jag fryser …»Och verkeligen hörde man den olyckliga hacka tänderna af köld. Nuframträdde väktarena och den scen som derpå följde, gå vi med stum häpnadförbi. Mor och dotter skildes ännu engång. Lotta Lenning nödgadesfortsätta resan under strängare bevakning än någonsin förr; men likasomhon i det yttersta velat gäcka sina väktare, flydde hon ännu en gång, ochdet var den sista: hon fanns nemligen en morgon död i sin säng.Hvad nu angår den olyckliga Cecilia, hvars förgängliga quarlefvor utansvårighet igenkändes af vigselringen på fingret och kort derefter stilla gömdesi kyrkomull, så leddes man af den vansinnigas tal till upplysningar, demman icke väntat. Så mycket syntes säkert, att den arma bruden under sinsvimning bortförts af den galna, som velat derigenom tilltvinga sig sitt barnaf öfversten men strax derpå igenkännt sin dotter af egenheten i hennesvenstra hand och af idel kärlek begrafvit henne lefvande. Om Cecilias dödi den giftiga källarhålan hade man endast gissningar, men sannolikt hadehon ännu kunnat räddas, om man funnit mödan värdt att lyssna på denvansinnigas ord, när hon greps i roflandet.Det är det gamla »hade Om ej varit!»Numera äro de åldriga källarhvalfven på Variala fullkomligt bortröjda.Men i parken susar det ännu underligt i löfven, när quällarna blifva mörkainemot augusti och månskenet glimmar i drömlikt behag öfver den daggiganejden.5101520155