Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller51015202530till den långa ramsa, hvarmed han uppehöll pastorn under tjufnaden. Stundomafbröt han tvärt, likasom väntade han af sina kamrater ett öfverenskommettecken att operationen lyckats. Då emellertid intet sådant hördesaf, syntes han på måfå skrida till hufvudkuppen, hvilken ofelbart bordeförbrylla den bedragne pastorns ålderdomssvaga hjerna.»Ett två tre fyra fem sex!» hördes vargens höjda röst genljuda motgranit murarna. »Ett två tre fyra fem sex sju! – Väl känner jag, Kratti, ditthem. *) I lunden af al, som aldrig löfvas, bland nakna qvistar födde dig dinmoder till en penningegömmare, till en gulddrake. Der quittrar ingen litenfågel i din boning, der bygger korpen sitt näste, der skrattar skatan, ulfventjuter och ugglan skränar. Ingen herde drifver der sin hjord, ty brända ärobackarna, tung är luften der och dagens ljus är skumt och sällsama väsendendväljas i nattens mörker der bland stenrösen. Men ur nakna lunden, ur ondanästet manar jag dig, att bringa mig skatten ur jordens innanmäten. Åt migoch ingen annan måste du hämta den guldskimrande, den silfverblänkande.Ve dig, om från jordens yta, från grunden af kyrkomuren penningekistanåter sjunker i det bottenlösa svalget. Jag skall förbanna dig djupt in i smärtornasberg, der sveda och värk skall blifva din dagliga spis och plågornasjungfru skall bränna sitt jern genom ditt bröst. Men gifver du mig skatten,den klara glänsande jordenes vällust, si så skall jag löfva din lund och göradin boning ljufvelig och gifva dig björnens hjerta att äta och hans pels tillatt hvila uppå under frost och snö när det sprakar af köld i skogarna….»Nu uppflammade lampan blåare och hemskare än förr och besvärjarensröst blef vild och ryslig:»Och jag manar er, döda som multnen i grafvarna, och jag manar er,andar som bon under jorden, och jag manar er, nattens spöken, som ätenmaskar och mull, att I sägen mig stället der skatten är, den de nu köttlösahänder fordom nedgrofvo i kyrkan för fiendens skull.»»Här!» svarade en dåf röst under kyrkgolfvet.Den gamle pastorn fattade i en bänkdörr för att ej falla. Besvärjarensjelf syntes studsa för det svar han begärt, men sannolikt ansåg han röstentillhöra en af hans vänner, ty åter frågade han med temmelig fattning:»Hvar bygger guldfågeln sitt bo i jorden och grifternas fångna silfverdufva,hvar dväljes hon?»35*) Kratti (Se Gan:s Mythologi) var en rådare, som anropades af Tavasterne vid skattgräfning.Troligen hade Fältväbeln lärt denna besvärjelse af någon trollkarl ochfann den nu lämplig att användas.120