Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Brudenäro varma, hon kan sofva i skogen tills i morgon, då vi i god tid varsamtåterförpassa den arma dit hon hör.»Knappt hade öfversten uttalat dessa hårda ord, innan en främmanderöst upprepade helt nära de samtalande: »hon kan sofva i skogen tills imorgon, hahaha!» och ett skärande skratt genomskallade lunderna.De båda herrarne studsade. Det var som hade öfverstens eget samvetefått ord och tunga.»Hvad var det? Samma röst …»»Den kom härifrån …»»Nej härifrån kom den …»»Låtom oss söka.»Kaptenen, såsom den yngre, skyndade att genomleta hvarje buske,hvarje smygvrå i närheten, men förgäfves. Det såg ut som hade en osaligande gifvit ljud åt sin ondska och derpå försvunnit utan spår. Snart återkalladesherrarne af värdsomsorgerna till det öfriga sällskapet och vände medförstämdt lynne tillbaka.Öfversten och hans måg hade icke hunnit långt, innan de täta lummigaquistarna af den äldsta björken i löfsalen böjdes åt sidan och visade denvansinnigas hemska gestalt sittande på en bequäm gren närmast stammen4 alnar från marken. Hennes drag uttryckte ett fånigt nöje öfver att ickehafva blifvit ertappad på det förträffliga gömstället, men en uppmärksambetraktare skulle af den lurande blick, med hvilken hon bespejade gångarnai parken, hafva anat vådligare prof på denna undransvärda list, med hvilkendåren, likasom naturmenniskan, ej sällan lyckas att tillfredsställa sinanycker eller sina passioner.Den galnas plats på den gungande grenen syntes hafva bibragt henneden föreställningen att hon var en fågel. »Åtta glas! åtta glas!» kuttradehon, i det hon sökte härma en papegojas struptoner och troligen erinradesig någon af dem hennes far fordom hemfört från Brasilien. »Babby!Babby! tamme fan! tig Babby! Har Babby fått nötter i dag? Har Babby fåttkrakmandel? Prrrri! hvem säger att jag är en papegoja, jag är en lärka. I daghar jag sjungit sju mil ofvanom molnen och måste hvila mig. Det är såvackert här i skyn, min hane sitter på nästa quist. Tirlililili, kom till mig mittsocker! Kommer du inte? Så, du skall veta jag är en slaghök, sådana lärkorsom du äro bara en munsbit för mig. Akta dig, oho ha! jag har starka vingaroch hvass näbb, för si jag vill äta ditt hjerta, och klor har jag, klor!» – Ochdervid högg hon sina långa naglar in i björkbarken och strök sin näsa motstammen, liksom hackspiken hvässer sin näbb mot trädet.5101520253035149