Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Påsk-Äggenden chimeriska farhågan för påsktrollen, men hon visste att flickan var raskoch Anders pålitlig. Erika gick alltså, men drängen stod i brådskan ej attfinna, och flickan vågade sig oförsagd helt ensam åstad.Genaste vägen till mjölnarens stuga gick öfver en liten med glesa tallarbevuxen skogshympel, som skilde herrgården från strömmen, vid hvilkenquarnen låg. Det kunde ej nekas, att det var en spökaktig väg om påsknatten.Vinden for så högtidlig och hemsk öfver trädtopparna, det susadeoch det suckade i de barriga grenarna, månskenet spelade i osäkra dagraröfver nejden, snön glimmade blank under tallarnas dunkla grönska,de mörka stubbarna stucko bjert af mot drifvorna, strömmen brusade häroch der i öppna forsar och quarnen mullrade tungt som en aflägsen åska.Nu var Erika på höjden af kullen, en drifvande sky for öfver månen, det blefallt på engång så svart, så ödsligt och midnattslikt, att en ofrivillig tanke påhexornas fladdrande kjolar, som påsknatten skymma stjernor och måne, forgenom den raska flickans inbillning. Utan att veta hvarföre, satte hon af ifullt språng utför kullen nedåt strömmen, lik en dansande elfva, medan vindenlyfte hennes kappa och det uppslagna hvita hermelinsfodret spökliktfladdrade. Kanske var det något annat, än toma fantasier, som bevingadehennes steg; ty när hon såg sig om, syntes stubbarna på kullen resa sig ochett dåft mummel hördes mellan tallarna.Rödblommig af språnget, uppnådde Erika mjölnarstugan, som befannsförsänkt i djup hvila, ty klockan var inemot tio. Efter många knackningaroch böner, visade sig ändtligen en mensklig figur i så vårdslös toilett sommöjligt; det befanns vara Lisa, mjölnarhustrun, som i första häpenhetensignade och korsade sig för det förmodade påsktrollet. Något tryggad ändåaf den tanken, att hon lagt tvenne halmstrån i kors framför dörren till fårhuset,medgaf hon en underhandling, som här billigt förbigås, men hvarsresultat var, att Erika återvände med en korg ägg, likväl endast 39, ty Lisa bedyrade,att alla jemna tal leda till ofärd om påsknatten. Godt, tänkte Erika,Kapten lär väl den här gången nöja sig med ett mindre. Alla hennes böneratt få en ledsagare på hemvägen voro likväl fruktlösa, ty far sof, hette det,drängen var i quarnen och Lisa ville ej för alla herrgårdens skatter skickaut någon af pojkarna i gapet på varulfvar, tomtar och troll denna natt.En räddhåga, den hon ej kunde förklara, hade likväl fått makt öfverErika. Hon beslöt att, med några minuters tidspillan, taga den vanligakörvägen kring kullen till herrgården, men derförinnan uppsöka mjölnardrängenJonas i quarnen och anmoda honom att ledsaga sig hem, glad attändå få en beskyddare, ehuru vidrig och svartmuskig Jonas än såg ut; han510152025303541