Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Han berättade er väl stundom om edra föräldrar?»»Mycket sällan. På mina frågor, när jag blef äldre, svarade han blott, attmin födelse kostat min mor lifvet och att min far, kapten Lehman, stupatmot Turkarne.»»Stackars Lorenz, ni var då rätt ensam i verlden.»»Icke så länge min fosterfar lefde. Och när han dog, kom jag in i kadetcorpsensrörliga lif, der Chefen, jag vet ej på hvems rekommendation, åtogsig att vaka öfver mig med både godhet och stränghet.»»Ni har då aldrig önskat att – t. ex. äga en mor?»»Jo, madame, jag vill gerna tillstå det, när mina kamrater om jularnareste hem, måste jag stadna qvar, ty jag ägde ju intet hem, och det blef migmycket tomt. Men engång bjöd mig en vän till sina föräldrar om julen ochnär jag såg det kära mötet och all den hjertlighet, med hvilken han möttesaf mor och syskon, rann det mig så bjert i hågen: du har ingen mor, du, somälskar dig och omfamnar dig och möter dig med kärligaste ömhet hvar gångdu kommer! – Och sedan jag såg er madame ….»»Sedan du såg mig, Lorenz …?»»Och sedan ni på mig slösade er grannlaga godhet, djerfdes jag tänkavid mig sjelf …»»Att jag kunde vara din mor …?»»Nej, madame … ni gör mig förvirrad … men att en sådan mor, som ni,vore … O min Gud, hvad fattas er?»»Ingenting, min herre! det går genast öfver. Lemna mig!»»Jag lyder. O min välgörarinna, farväl – för evigt!»»Nej! ni får ej gå! Lorenz! nej du får ej gå – du får ej gå från – ah, du fårej gå från din mor, din m… Rättvise himmel, hvad har jag sagt!»Och furstinnan blef hvit som alabaster och dånade.»Och hvarföre, min mor, fördröjde ni så länge igenkännandets ljufvaögonblick?» frågade på eftermiddagen samma dag Löjtnant Lehman sinmor, furstinnan Gregorzewska.»Du skall få veta det, min Lorenz,» sade furstinnan, »och döm sedansjelf om jag handlat rätt deruti. När din far den förskräckliga natten flyddemed dig, för att beröfva mig det enda kära väsende jag hade öfrigt, fruktademan för mitt förstånd. Jag ville ut, ut på Petersburgs snöhöljda gator, föratt söka dig, för att anropa hvarje menniska om bistånd till ditt återfinnande.Man qvarhöll mig med våld; i tre dagar yrade jag. På fjerde dagensades mig att man var mitt barn på spåren. Iwan, den trogne tjenaren, hadenatt och dag kringirrat den omätliga staden och ändtligen utspanat att du176