Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Påsk-Äggen»Det är ej tid att skämta nu, Herr Löjtnant», svarade Erika och reste sigupp. »En stor fara sväfvar öfver Lahdenkoski, som hotas af de från häktetförrymda bofvarnes angrepp kl. ½ 1 i natt. För Guds skull, hvad böre vigöra? Skynda till länsman i byn efter hjelp? Men dit är en god fjerndel ochfaran kunde komma förr än hjelpen, ty det är förräderi inom hus. Drängarneäro alla öfverlastade och tyvärr våra gamla herrar likaså. Att yppa faranför dem eller för min mor eller pigorna, voro endast att åstadkomma enohjelplig förvirring. Ni och jag, Herr Löjtnant, måste åtaga oss att varagårdens skyddande englar, ty annars är den förlorad.»»Men huru har ni fått veta allt detta?»»Det hinner berättas en annan gång. Det är så som jag sagt. Bofvarneäro åtta eller tio och den beryktade Muuri-Jussi anför dem. Förräderietinom hus skall jag göra oskadligt. Men huru få bud till byn? Ty ni får ejlemna mig denna rysliga natt.»»Det torde vara bäst – sade Löjtnanten eftersinnande – att jag genast afsändermin dränggosse på min egen snälla ridhäst med en billet till länsman.Men innan han hunnit morna sig och samla folk, lär det nog dra ut till kl. ½ 1,ty klockan är nu på slaget 11. Emellertid, tillåt mig ledsaga er hem, der manredan blifvit orolig för er, och under vägen kunna vidare planer uppgöras.»Både för dottrens och mannens skull var den goda Jägmästarinnan redanutom sig af ängslan, då nu både flickan och äggen på engång anländenästan lika välkomna. För att afböja vidare frågor, skyllde Erika på ett långtdröjsmål hos mjölnarens, samt frågade genast efter pigan Sara. Hon är sjuk,hette det, och har redan gått till hvila. Erika inträdde, försedd med en litenflaska och sked, i pigkammarn innanför köket samt fann Sara ligga fullkläddpå sängen.»Huru är det med dig, goda Sara?» frågade Erika mildt.»Jag har fasligt ondt under bröstet och mitt hufvud värker, men det gårnog om bara jag får sofva.»»Men det onda kan också ta till, om man ej botar det i god tid. Jag harnågra mycket goda droppar åt dig, se här!»Synderskan täcktes ej neka, utan sväljde med en grimas de 20 dropparopium, Erika räckte henne med den mest deltagande min i verlden. »Saraär mycket sjuk», sade Erika när hon åter inkom i köket; »hon kommervisst att yra i natt och får under ingen förevändning släppas ur rummet,kom ihåg det, ni andra!»Emellertid sutto herrarna ännu i allsköns gamman vid bordet. Kaptenenhade vunnit sitt vad, dock ej utan stora ansträngningar och både510152025303547