Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035punkt, der salig fänrikens tofflor på ett högst oförklarligt sätt försvunno urdrängstugan på Lahdentaka egendom, just i det ögonblick Pehr Karbin begynnteana, att fänrikens hela förmögenhet låg i dem begrafven. Så mycketstörre skäl hade Fältväbeln att anställa stränga efterspaningar, men man törpåminna sig, att allt tillsvidare misslyckades i den vägen.En vecka efter dessa uppträden, spökerier eller hvad man vill kalla dem,skedde stora tillrustningar på Lahdentaka. Agathe Sophies bröllop firadesmed possessionaten Carl Grön, – hvilken skada, att herrn till Karis oja ochVandala icke skaffat sig en mera klingande titel! Majorskan på Lahdentakahade nogsamt insett det bekymmersama häri, men som det i lysningen hette»ädle och högaktade», gaf hon sig till tåls, i förmodan att »OeconomieDirecteurs» titeln ej länge kunde uteblifva. Nu stökades som sagdt var, tillbröllopp, och gäster bjödos från alla fyra väderstrecken: hofrättsherrar frånÅbo och statsråder från Helsingfors, kommerseråder från Österbotten ochsågpatroner från Savolaks, löjtnanter och magistrar utan all ända, tanter,mamseller och fröknar legio. Slägten var nemligen vidlyftig och huset rikt;ett sådant bröllopp hade man förr ej sett i den landsändan – det var måletför majorskans hemliga ärelystnad.Och likväl gällde det bara en possessionat och en liten landsfröken.Det blefve en hel roman, väl värd Wilhelmina Stålbergs snillrika penna,att omtala allt det bakande och bryggande, det tvättande och strykande,det sopande och skurande, det gnidande, borstande, fejande, slagtande,fräsande, kokande, stekande, syltande, pepprande, sockrande, afredande,förvällande, gräddande, stötande, malande, skifvande, vispande, skärande,hackande, korfstoppande och kaffebrännande, som den tiden skedde påLahdentaka. Det var om hösten, i slutet på September, och alla visthusvoro smickfulla. Det gällde således, hvad undfägnaden angick, endasttillredningen; men gård och byggnader behöfde med månget dagsverkebehörigen tillpyntas, ty de voro gamla och hade råkat i förfall sedan saligmajorens tid.När således husesyn gick i alla vinklar och vrår, befanns äfven, att fänrikensvindskammare, hvilken man bestämt till kasern för ungkarlsinqvarteringentill bröllopet, behöfde en grundelig reparation. Inseendet häröfverförbehöll sig Pehr Karbin, som var själen i alla tillrustningar, der kraft ochfyndighet i lika grad behöfdes. Föga mindre hemsk nu vid dager, än förragången vid lyktans sken, liknade vindskammaren mera en källare eller ettgrifthvalf, än ett i tiden fashionabelt ungkarlsrum. Luften derinne var rensadgenom ett spelande drag; men det klibbiga möglet på tak och väggar202