Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledning1510lits att den motsvarade en senatorslön. 17 Inkomsten reducerades dock avatt Topelius själv stod för redaktionella omkostnader, som prenumerationernapå utländska tidningar och sommarredaktörens lön. Det är möjligtatt Topelius anmärkningsvärda arbetskapacitet sammanhängde med att hanunder alla år, utom krigssommaren 1854, höll en förhållandevis lång semester,omkring två månader. Den tillbringade han oftast i Nykarleby, ibland delvispå resor. Vikarierna honorerades per nummer. Sommaren 1842 vikarieradeFredrik Cygnæus för honom och fick 9 rubel banco numret. På 1850-talet, närtidningen hade övergått till större format, fick t.ex. Berndt Otto Schauman7 silverrubel per nummer. 181520253035LäsekretsenDen svenskspråkiga pressens potentiella läsekrets får man söka bland ståndspersonerna,inom det bildningsintresserade borgerskapet och bland de lägretjänstemännen, anser Päiviö Tommila. Han uppskattar ståndspersonerna till4 500 personer 1845 och till 6 000 femton år senare. Inklusive familjemedlemmarär det fråga om knappt 18 000 respektive 21 500 personer, lågt räknat.Städernas borgerskap, d.v.s. männen, uppgick 1860 till 3 600, varav Tommilauppskattar de bildningsintresserade till ett tusental. De lägre tjänstemännenutgjorde 2 300 personer 1860, med familjemedlemmar ca 7 000 – också detlågt räknat. 19 Tommila, som bygger på statistik om den yrkesverksammabefolkningen, kalkylerar med att den svenskspråkiga läsande publiken växtefrån 20 000 personer 1820 till 30 000 fyrtio år senare. 20I en artikel från 1852 begrundar Topelius möjligheterna till avsättning förolika slags litteratur. Här nämner han de s.k. tidningsbolagen, som förekombåde i städerna och på landsbygden och innebar att flera personer deladepå en prenumeration – prenumerantkollektiv har Ingemar Oscarsson kallatföreteelsen. 21 Topelius konstaterar att tidningarna har en förhållandevis storpublik, »ty två af dem hafva 1 200 till 1 400 köpare och – när man känneromfånget af socknarnas och städernas tidningsbolag – minst 12 à 14 000 läsare».22 Han gör den väsentliga distinktionen mellan köpare och läsare ocksånär han uppskattar att »strängt vetenskaplig litteratur» köps av 400 och läsesav 1 000 personer – nästan hälften av dem studenter –, medan skönlitteraturenhar 3 000 köpare och 20 000 läsare. Hela den läsande allmänheten beräknarhan till 30 000 personer. 23Topelius reflekterar också över läsarnas sociala tillhörighet i artikeln. Desvenskspråkiga tidningarna når »sällan lägre ned i samhället, än till klockarenpå landet och handtverkaren i städerna». 24 Det verkar ändå som om han,XVI