Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035salen och jag sjelf begaf mig till det innanför liggande illa beryktade rummet.Med godt mod satte jag nyckeln i låset och läste upp dörren. En kallvindfläkt slog emot mig vid inträdet, ljuset släcktes deraf, och det förekommig som hörde jag ett dåft brummande derinne. Jag studsade, men blott ettögonblick. Jag tände ljuset och återvände försigtigare. Förgäfves, det slocknade.Tredje gången tog jag en lyckta och inträdde oförskräckt. Det första,jag varseblef, var att den ena halfvan af det enda fönstret var, förmodligen afstormen, lösryckt och sönderslagen, hvarigenom vinden ägde fritt tillträdei rummet. Min första omsorg var derföre att med skärmar och dynor, sågodt sig göra lät, tillstänga öppningen, dernäst att låta tända en frisk brasai den stora spiseln. Derpå följde intagandet af den ganska goda måltidenute i salen, bädden tillreddes i kammaren och jag lemnades allena. Nu erinradejag mig Phylax, som delat min måltid, och lockade honom in. Menför första gången i sitt lif visade sig det trogna djuret motsträfvigt. Phylaxstadnade på tröskeln, hviftade med svansen, morrade halft ond och halftängslig, men kunde ej förmås att komma in. En viss kylig förundran intogmig, jag reglade dörren och lemnade hunden utanföre på post.Ensam blifven, kastade jag en blick kring det lilla rummet. Det var alltsom den afsomnade kyrkoherden lemnat det; han hade fallit ur lifvet nedi döden så oförtänkt som en omogen frukt från trädet. Några ålderstegnaskinnstolar stodo kring de med blackgråa tapeter beklädda väggarne. Dengammalmodiga lästa byreaun af masur med sköna sniderier täflade i åldermed det skinnklädda skrifbordet, på hvilket ännu bläckhorn, pennor ochpapper befunnos i samma skick som under ägarens lifstid, och framförbordet stod den beqväma skrifstolen, med karm och dyna af stoppadt läder.Midtemot stod en säng af mörkbetsad björk och en gungstol, bestämdför middagsluren, stod framför den vida, om enklare tider erinrande spiseln.Mitt öga föll på skrifbordet. Till tidsfördrif bläddrade jag i de der liggandepapperen: utkast till predikningar, räkningar, bref och annat diverse. Ettfästade min uppmärksamhet, ett brefconcept af kyrkoherdens egen handoch – ja, jag misstog mig ej – dateradt den 21 Oktober, samma dag handog. Samma dag? Utan tvifvel hade den afledne skrifvit detsamma aftonenförut, i mening att afsända brefvet dagen derpå, medan nornan redan höjdesin sax öfver hans lifstråd. Det var af följande lydelse:M. K. B. Min Brors ärade af den 8:de hujus är mig tillhandakommetoch förnimmer jag Brors önskan vara, det jag med snaraste måtte14