Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Lindanserskanplymagerade hattar, röda bluser och blårandiga inexpressibles betäckandeofantligt långa, verkligt engelska ben. De unga tänkte på Lunkentus, degamla på Lucifer, innan man hann förvissa sig derom, att det var Hr Caspermed söner, som gick på styltor och utdelade aficher till aftonens representation.Aficherna lofvade »för sista gången» oerhörda styltdanser och vidunderligasaltomortaler. Hr Casper skulle äta glödande jern, Dem:lle Feliciatvätta sina blottade fötter i smält tenn, Dem:lle Gouvernina skulle hoppaöfver korslagda bajonetter och till slut skulle Herr Alexander föreställa»den i luften flygande Indianen, upplyst af bengalisk eld».Det oaktadt hade Hr Casper endast halft hus. Man skickade hellre sittlilla öfverflöd åt de brandskadade i Åbo.Då lät konstmakaren den knalleffekt smälla, som han vanligen sparadetill det sista. I alla gathörn förkunnades det ljudeligen, att »Söndagen den23 Sept. kl. 4 e. m. skulle Demoiselle Felicia bestiga en lina som var spändmellan klockstapeln och kyrkans torn på 25 famnars höjd samt promenerafrån det ena tornet till det andra», NB. »såvida resp. herrskaper ville subskriberaen summa af minst 100 Rd. Banko».Händelsen fogade att den stränge borgmästaren just då var bortrest påett par veckors tjenstledighet. Den tjenstförrättande åter, och många medhonom, funno den djerfva promenaden så »rysligt intressant», att ickeallenast intet hinder mötte från vederbörandes sida, utan ock den begärdasumman innan kort var fulltecknad.Alarik förnam detta med bestörtning. Han erinrade sig den olyckligaflickans »mörka engel», som tvenne gånger frestat henne till sjelfmord,och fruktade en ny förskräcklig frestelse af samma art. Utom sig skyndadehan till konstmakarens logis och lyckades träffa Felicia ensam i sammakammare som sist.Alarik var vacker då. Hans kinder glödde, hans ögon glänste, han hadeöfvervunnit sin blyghet, men hans röst var ännu sväfvande då han sade:»Förlåt, mademoiselle, att ni åter ser mig här. Man talar om ett förmätetvågstycke, för hvilket ni skall blottställa er i söndag. Jag har ihågkommitedra ord och är här för att bedja er, besvära er, att icke fresta Gud och ersjelf med denna rysliga promenad.»»Jag tackar er, men er godhet kommer för sent. Hr Casper har vederbörandessamtycke och skulle döda mig, om jag ej lydde hans befallning… döda mig genom hunger, förstår ni!»»Men det är omöjligt: Vi äge ju lagar …»510152025303599