Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer1Kommentarer till de enskilda novellerna5101520253035Kringelflickan»Kringelflickan. (Esquisse från Helsingfors.)» publicerades i HT den 18–21 januari 1843,i två avsnitt. Något manuskript finns inte. I denna »skiss» använder Topelius Helsingforsmiljöersystematiskt för första gången. Redan ett år tidigare hade han beskrivit ett slädpartitill Kajsaniemi i fastlagsnovellen »Det Hemlighetsfulla Slädpartiet» (12/2 1842) och i»Den Gamla Rocken» (23/11 1842) skildrar han en eldsvåda vid Kampen, men egentligtfolkliv förekommer först i marknadsscenerna i »Kringelflickan». De föregås av Topeliusanalys av svårigheterna att skildra Helsingfors miljöer och invånare litterärt, och efterföljsav ett program för kvinnobildning.Skissen – eller esquissen, eskissen, skizzen – som litterär form var i högsta grad aktuelli början av 1840-talet. Den betecknar en kortfattad prosaberättelse, där händelser ochpersoner framställs på ett snabbt, fragmentariskt sätt (SAOB). Med rötter i 1700-taletsengelska publicistik, främst företrädd av Addison och Steele, spred skissen sig över Europagenom Washington Irvings prosa, börjande med The Sketchbook (1819). Den odladesframgångsrikt av Dickens i Sketches by Boz på 1830-talet och i Sverige av signaturen OrvarOdd (Oscar Patrik Sturzen-Becker); i hans Med en bit krita. Stockholmska eskisser (1841)förekommer genrebeteckningen redan i titeln. Sophie von Knorrings noveller publiceradesunder den gemensamma titeln Skizzer, första delen utkom också den 1841. OttoSylwan påpekar att beteckningen fick vidsträcktare användning i svensk litteratur än påannat håll: den innefattar engelsk sketch och fransk feuilleton (Sturzen-Becker), novellett(Blanche) och Wetterberghs genremålningar. Sylwan understryker också att skissen»otvivelaktigt» har spelat en roll för den gryende realismen (»Romanen II. – Skissen»1919, s. 481 f.). Begreppet genremålning eller genrebild, också det hämtat ur bildkonsten,står för en skildring av det vardagliga livet där personerna inte framstår som individer, utanrepresenterar en yrkesgrupp eller en grupp av annat slag.Esquisse betyder också ansats, en form av försök. För Topelius del är »Kringelflickan»ett ambitiöst försök att gestalta (folk)livet i Helsingfors, något som inte föll sig såenkelt som han eventuellt hade föreställt sig i programmet för Helsingfors Tidningar (seinledningen, s. XXI). Av berättelsens knappt åtta sidor är det strängt taget s. 4–6 som utgörskissen, eller genremålningen. Vasenius presenterade Topelius författarskap i en hyllningsskriftmed anledning av dennes 70-årsdag, och går där in på problemen med det svårfångadeHelsingfors, med argument hämtade i »Kringelflickan». Vasenius nämner intetiteln, utan hänvisar till »en af hans skizzer», där man påträffar »en klagan öfver svårighetenatt teckna Helsingforslifvet» (»Ur ett lif i sång och saga» 1878, s. 12).Frågor om flickors uppfostran och bildning intresserade Topelius tidigt; han hade tänktsig det som tema i Conturteckningarna (se inledningen, s. XXX), men denna tanke om»den rätta qvinnobildningen inom medelklassen och inom det egentliga folket» blev integenomförd, konstaterar han (»Huruledes Herr Henrik kuskade himlavagnen till Helsingfors»,HT 5/4 1843). Svårigheten att gestalta ämnet märks i »Kringelflickan». Vasenius,som citerar både partiet om Helsingforsskildringen och det pedagogiska konceptet i»Kringelflickan», visar att Topelius i Almqvistsk anda begrundade frågan i en anteckningfrån hösten 1841 (Vasenius V, s. 153 f. resp. 156 f.). Han skisserar där en framtid som prästi ödemarken, gift med en ofördärvad kvinna av folket. Denna ska före äktenskapet erhålla284