Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dagaf fursten öfverlemnats till en hans fordne betjent, som höll krogrörelselångt borta i en af förstäderne. Med stränga hotelser tvangs denne uslingatt utlemna dig; hvilket återseende! Du var då endast två år. Ett år qvarblefdu hos mig; då blef jag dödligt skrämd af den falska underrättelsen att dinfar var återkommen till Petersburg. I min ångest bäfvande att se dig återfalla i hans omenskliga händer, förde jag dig till den förträfflige Wolmarseni Viborg, en gammal vän till vårt hus, och bad honom uppfostra dig underett diktadt namn, för större säkerhets skull. Att skiljas från dig, var hårdareän jag kan beskrifva, men för ditt väl var jag beredd att försaka allt, äfvendig sjelf. Jag tänkte på alla vådorna af en hög börd, när ingen stadig handär tillreds att leda en liflig yngling. Din far var i sin barndom god som du,häftig som du; moderssvaghet lemnade honom handlöst åt förderfvet. Duskulle uppfostras strängt och borgerligt; din börd skulle du ej känna, innandu genom egen förtjenst bragt dig upp, och jag förelade mig det svåra profatt förblifva främmande för dig, tills du fyllde 25 år. Profvet öfversteg minakrafter, okänd såg jag dig den tiden du fick din första uniform; jag dagtingademed min föresats – och resten vet du.»»Hvilken himmelsk uppoffring, min mor!»»Tala ej derom, min Lorenz! Nu är jag fullt belönad derför; jag har digåter och numera skall ingen taga dig ifrån mig, icke engång …»»Min far? Vet då ingen något om hans slutliga öde?»»För omkring 6 år sedan trodde man sig veta att han stupat i en duell iBrüssel, och det är mera än sannolikt att så skett. Men» – tillade furstinnanafbrytande och reste sig upp från fåtöljen, – »snart måste verlden få veta afvår verkliga ställning till hvarandra. Kan du väl tro det, min Lorenz, oaktadtmina 37 år, och dina 20, har menniskors förtal gifvit vår bekantskap en färg,för hvilken jag skulle rodna, om jag ej i detta ögonblick talade med min son.»Furstinnan närmade sig småleende sin toilett för att ringa på kammarjungfrun,men fann på ringklockans plats ett kuvert, adresseradt till Madamela Princesse de Gregorzewski och försedt med ett i rödt bläck påtecknadt trésimportant i hörnet. Likgiltigt löste hon den gröna silkessnodd, hvarmedkuvertet var omknutet, och uttog derifrån en liten samling öppnade brefoch biljetter, adresserade dels till Madame Isidore Kalgujew, rue de Marie,dels till Monsieur le Lieutenant Lorenz Lehmann, place du senat.Hastigt färgades furstinnans kinder och allt högre blef deras purpurunder läsningen af brefven. Slutligen steg hon upp, kastade med ytterstahäftighet brefven ifrån sig och mätte Lehman med en blick full af stränghöghet och bitter smärta.5101520253035177