Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller51015202530»Det här är då ett h–s bländverk», utropade han. »Att gömma sexstyfrarunder golftiljorna! Åhå min gubbe, den som gömmer sina kopparslantarså väl, gömmer säkert ännu bättre sina specieriksdalrar.»Med förnyad ifver fortsattes nu undersökningen. Ingen tilja lemnadesorubbad, ingen bit af fyllningen oantastad. Slutligen kröp ur det hemlighetsfullagömstället ännu en påse fram, en större! Men o ve! den var lätt– lätt som fjäder. Nästan hemsk i hågen afslet Fältväbeln segelgarnen. Etthelt förråd af torkade krusmyntor utbredde sig för hans ögon. »Skock tunnortusan!» röt fältväbeln. »Djefvulen har förvandlat den gamle gnidarenspenningar till torra löf!»»Nej», upprepade Pehr ännu engång – ty han kunde omöjligen få i sitthufvud, att icke något åtminstone skulle belöna hans forskaremöda – »Nej,det är omöjligt, det är ursinnigt att gömma slikt och ej något af mera inrevärde!» Och dermed genomstökade han ännu engång vinklar och hörn.Se, då framkommo ytterligare fyra påsar, gömda i samma hörn. De sågomärkvärdiga ut, man kunde ej misstaga sig derpå, och tung var den förstaPehr fick tag uti, tung som bly! Intet under, ty den innehöll – blyhagel!De öfriga påsarna utbredde sitt innanmäte i dagen och befunnos innehålla:1) millefoliiblommor, helt litet försatta med malört;2) torkade turska bönor;3) hampfrö.Pehr Karbin slängde dem ifrån sig med raseri.Tre dagar efter Pehr Karbins misslyckade skattgräfveri i vindskammarenstod bröllopet på Lahdentaka. Att det var öfvermåttan ståteligt, detförstås, men ack! vår penna är alltför svag för att skildra all denna herrlighetsom sig borde. Så mycket må endast nämnas, att all undfägnad, likasomför öfrigt hela sällskapsnöjet, var af stadig, massiv finsk sort, att brud ochbrudgum sågo trefliga och nöjda ut; att bruden bar storrutig hvit sidenklädning,myrtenkrona och tyllslöja; brudgummen svart frack och benkläder,hvit halsvalk med ofantelig ros och likaledes hvit sidenväst med utsyddabroderier och den massiva guldkeden framstickande ur fickan. Således:Som natt och dag dem båda man såg bredvid hvarann:Hon var den ljusa dagen; den mörka natt var han.35Salig biskopen må förlåta den lilla ändringen. Det mörker man kunde upptäckahos possessionaten Carl Grön satt väl egentligen utanpå fracken, tytill sin inre menniska var han ett lam, en beskedlig karl; men en viss skym-204