Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035ken, som alla af sitt kön, tittade hon dit in, men så att dagern fick tillträde,och varseblef nu tydligt någonting som liknade hörnet af en jernbeslagenkista. I detsamma återkom herr Lars med långsama steg uppför kullen.Den unge mannens uppsyn var tankfull och betryckt. Han kunde ejtvifla uppå, att ju vargen talat sanning om kassastölden, då han kände summansbelopp. En balans af denna storlek måste ruinera huset och kasta enfläck på både Lars och hans gamle svärfar, om hvars dåraktiga skattgräfveriett dunkelt ryckte spridt sig i bygderna. Herr Lars såg bekymrad ut.Skrämd af hans mulna panna, mötte honom den unga frun. »Har vargenåter bitits?» frågade hon skyggt skämtande.»Han bets ännu i det sista, den olycklige.»»Du måste berätta mig det, icke så? Men innan du gör det, så kom förroskulloch se hvad jag har funnit under kyrkomuren.»Förvånad undersökte herr Lars det tillfälliga hålet i grundvalen. Utanstor möda lossnade sten efter sten och en af Salomon hämtad jernstör vartillräcklig att blotta hela fördjupningen i muren, ur hvilken man nu framdrogen stor jernbeslagen kista, hvars lås, af rosten sönderfrätt, utan nyckelgick upp. Och se! här glimmade vid öppnandet silfver och guld, nipper,bordservicer, armstakar, kannor och mycket annat af dessa ädla metaller,vidare påsar med silfvermynt från de tre store Carlarnes tider, tillochmedCarl XII:s mynttecken, samt slutligen en med synbar brådska skrifven förteckningöfver ägarne till hvar och en af dessa dyrbarheter, bestämd attdokumentera deras rätt vid skattens återupptagande.Herr Lars genomögnade begrundande detta dokument.»Jag kan ej mera tvifla derpå,» sade han; »skatten är densama, om hvilkensagan talat, och som man gömde undan fienden i den stora ofredenstid. Så skickar det sig att en menlös quinnohand upptäcker hvad männersoch gubbars grubblande klokhet icke utgrundat. Af förteckningen ser jagatt fulla hälften af denna skatt tillhört min svärfars farfar och således nutillhör honom. Denna oförmodade rikedom skall skydda oss för vådan afett farligt bofstreck. Resten af skatten skall återställas åt de förre ägarnesarfvingar. Och vilja de anslå alltsamans eller någon del till den nya kyrkansuppbyggande, så skola äfven vi lemna vår skärf.»Så talade herr Lars, den förståndige. Och hans unga maka log då gladtigen och de gamla sågo välsignande på dem när solen sjönk bakom skogen.126