Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller510152025»Fullkomligt, mademoiselle!»Kort derefter återsåg jag Honom på en annan bal hos våra bekanta. Hansåg friskare ut och Hans arm var läkt. »Mademoiselle!» sade han på äktapariser-fransyska, »ni har aldrig varit i Polen?» – »Aldrig, monsieur!»»Och likväl liknar ni en person, för hvilken jag fordom intresserat mig,alldeles som vore ni hennes syster.»Jag sade Honom, att min farmor varit dotter till en Polack i Svensktjenst, vid namn ***. – »Store Gud,» sade Han, »det är Lodoiskas familjenamn… Men förlåt, mademoiselle! Jag tänkte på ungdomsminnen. Ni unnarmig kanske en galoppad?» – Och Han galopperade magnifikt.Dagen derpå förnyade Han sitt besök hos oss och syntes gladare än förr.Oombedd satte Han sig till pianot och sjöng polska nationalsånger medden skönaste stämma jag nånsin hört. Aldrig förgäter jag dessa till hjertatgående sånger, hvilka Han sedan lärde mig med accompagnement af luta.Ty sedan kom Han ofta till oss. Och man underlät ej att bry mig. Men jagvisade en så obekymrad uppsyn dervid och berömde Honom så ogeneradt,att man ej visste, hvad man skulle tro. Äfven min kloka mor och mina systrarvoro betagna af den tjusande främlingen och höllo öfver Honom långaloftal. Endast min far såg Honom med ett misstroende, som vi alla funnohögst obilligt. »Man vet ej så noga, hvad det kan vara för en karl», sadehan på sitt vanliga torra sätt.»Men du är besynnerlig», sade då min mor. »Hans pass utvisar ju atthan är en gardeskapten med Öfverste-Löjtnants afsked. Man behöfver ejmycken verldserfarenhet, för att i honom igenkänna en man af hög börd(man säger ju en Furste) ehuru han reser under ett anspråkslöst incognito.Dessutom skall han vara omätligt rik, och en så älskvärd, en så talentfull,en så menniskoälskande man!»»Furste hit och Furste dit, jag har mina skäl och lyss ej på sladder.»Det förtröt mig så att jag sprang ut.3035VI.Vi tillbragte julen i stillhet, men derefter började åter baler, soiréer,sällskapstheatrar, tableauer och mycket annat. All min förställning varej tillräcklig att göra utsidan af mitt lynne lika, när Han deltog i nöjetoch när Han var borta. Och äfven Han blef i samma mån kallare ochhögdragnare i sitt sätt mot andra, ju mer Han öppet visade sitt intresseför mig. Detta ådrog Honom många fiender och mig mycken afund ochförtal. Ja tanterna gjorde min mor uppmärksam på vådan för mig och mitt60