Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Salig Fänrikens TofflorI samma ögonblick kullstjelptes det fyllda nionde glaset.Alla sprungo upp ur bäddarne, med undantag af Strömfelt och Sporre,som snarkade djupt.»Lys hit med ljuset! Fort ut på vinden! Det der var flickorna! Jag trorhin är lös!» – sådana voro de utrop, hvarmed de unge herrarne skyndadeupp för att undersöka orsaken till det besynnerliga lätet i hörnet. Det varredan full dager på morgonen, men som rullgardinerna voro fällda, täfladei rummet en grå skymning med ljusskenet. Det lystes i alla vrår och ut påvinden sprang man barfota i schlafrockarna; möss och råttor uppskrämdesur sina gömställen, men intet ovanligt förmärktes. Temligen flata stodoherrarne der.Karbin kunde ej återhålla ett: »jag sade ju det der».»Fy sjutton tusan, att du ännu täcks tala om käringskrock. Jag vill låtasteka mig som en svamp, om icke här varit någon gömd, för att drifva gäckmed oss. Aha! tyst litet, mina herrar! sch! sch!»Hammar hade vid dessa ord sett dagen skina genom en springa ofvanfördörrposten till norra vindskammarn, der flickorna lågo. Vig som en katt,klängde han sig upp till springan och tittade … ja, så säger denna sannfärdigaberättelse: Hammar tittade … Snart såg man hans panna ljusna. Näsviselöjtnant! Om flickorna vetat! …Brölloppsvefvan på Lahdentaka var förbi. Sedan man dansat tvennedagar och nätter å rad samt på den tredje intagit en grundelig afskedsfrukost,som icke slöts förr än kl. 4 e. m., hade samteliga qvarblifne resandemed många tacksägelser aftroppat, sjelfva det unga nygifta paret hade i enför tillfället upplakerad statsvagn från Gustaf den tredjes tid begifvit sigtill Karisoja, och tomhet och tystnad, afbrutna endast af skurningar ochtvätter, sopningar och efterräkningar, trädde i stället för det glada sorlet ibrölloppsgården. Fruntimmerna hade fullt upp att syssla med ruinernasundanstökande och Pehr Karbin, sålunda sig sjelf lemnad, hade god tid attanställa hvarjehanda betraktelser öfver verldens gång och salig fänrikenstofflor.Den unge fältväbeln hade, som man väl märkt, sina anlag för detta slagsfritänkeri i frågan om spöken och skrock, som vanligtvis paraderar i nutidensordböcker under de vackra namnen upplysning och fördomsfrihet.Likaså gerna, hade han menat, kunde man tro på Lunkentus’ sjumilsstöflaroch 40 mil långa troll, som på gengångare och spökande fänrikar. De sistaveckorna och dagarna hade likväl kommit hans frimodighet att vackla. Jumera han eftersinnade och sammanlade hvad han hört och sett om fänri-5101520253035211