Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledning15101520253035objektivitet i litteraturvetenskapen, som skulle förklara – inte bedöma ochinte värdera. 112 Han betonade författarpersonlighetens förhållande till sin tidoch sin omgivning, vilket ledde till att levnadsteckningen präglas av »en storkulturhistorisk omfattning, som i synnerhet framträder i Topeliusbiografinsvida skildring av ett helt tidevarv», för att citera Gunnar Castréns finkänsligaformulering. 113 Castrén summerar svagheterna i biografin: bristen på överskådlighet,tankeupprepningarna, den onödiga bredden, och sist men inte minst»den fullkomliga frånvaron av all kritisk belysning, som gör skaldens bildmindre klar och levande än om den tecknats med både dagrar och skuggor». 114Levnadsteckningens sex delar omfattar sammanlagt 3 200 sidor. Tredjedelen uppmärksammar särskilt Topelius insatser som tidningsman och denfjärde hans föreläsningar. Den femte delen utkom 1927 och här ägnar Vasenius,sent omsider, en avdelning på knappt 200 sidor huvudsakligen åt Topeliusskönlitterära prosa. Flera av verken har han visserligen nämnt tidigare, enskilteller i uppräkningar, och ger ofta omfattande referat av dem. Vasenius arbetsmetodgår nämligen ut på att sammanställa ofta utförliga citat ur Topeliusdagböcker, brev och olika verk – vilket i flera fall är belysande – men hananalyserar inte verken. Liksom Vest och Nyberg söker han förebilder, mer iverkligheten än i litteraturen. Det här leder till förmodanden om modeller,som ibland inskränker sig till blotta antagandet att en modell har existerat,vilket ter sig rätt poänglöst. Om den f.d. hovdamen Ebba Reutercrona i»Gamla baron på Rautakylä» anser Vasenius t.ex. att det »förefaller mycketantagligt att Topelius äfven här tecknat efter lefvande modell, då han senareger ännu en omformning af den gustavianska hofdamen: tant Mirabeau». 115Paul Nyberg var Topelius dotterson och hade utgivit hans dagböckeroch Självbiografiska anteckningar omkring 1920. Den levnadsteckning hanutkom med 1949 profilerar sig markant i förhållande till Vasenius, det gällerbåde författarambitionen och förlagsprodukten. Verket skulle vara mera koncentreratän Vasenius; förlagen hade beställt en volym, avsedd för en »bredpublik». »Djuplodningar» i psykologiskt, religiöst eller litteraturhistorisktavseende ingår inte, säger Nyberg i förordet – en markering i förhållande tillVasenius. Nyberg strävar efter att behandla »verkens historia» och vill intefölja Vasenius »princip att avhålla sig från negativ kritik», utan refererarsamtida kritik, med den textkritiskt och bokhistoriskt moderna motiveringenatt den tillhör verkens historia. 116I motsats till Vasenius tvekar Nyberg alltså inte att avge också generelltkritiska omdömen om Topelius verk, han framhåller t.ex. att novellerna är»menlösa och obetydliga i början» och blir med tiden längre och inne-XL