Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Påsk-Äggenfick tid att draga sin sabel och parera. En skarp fäktning började mellanpåk och sabel, mellan styrka och vighet. Mörkret tillät ej att värja huggen.Löjtnanten vek undan steg för steg, han hade fått flera döfvande slag öfverskullror och armar. Banditen kände en varm ström af blod fukta ärmarne påhans tröja. Förgrymmad bortkastade han påken och rusade med sin kortaknif den unge Mörk på lifvet, men träffades derförinnan af ett väl måttadtsabelhugg tvärs öfver ansigtet och störtade sanslös till marken.Allt våldsamare anfölls derunder källardörren inifrån; man hörde huggjernoch filar användas, snart var det ena gångjernet förstördt, det andrakunde ej länge uthärda. Allt mera lossnade dörren i sina fogningar, Löjtnantenvar urståndsatt att strida, och för att öka villervallan, hördes i förstuganJägmästarinnans ängsliga röst fråga efter orsaken till bultandet ochropa Erika vid namn. Klockan slog ½ 2.I denna sista stund, i denna yttersta nöd hördes hästtramp och bjällerklangpå stora körvägen, porten slogs upp och länsmannen, åtföljd af treeller fyra slädar med ett dussin raska byamän, körde in på gården. Det varhög tid, ty just hade det andra gångjernet lossnat på dörren, då länsmannensbarska stämma förkunnade bofvarne, att de ägde gifva sig på nådoch onåd. En djup tystnad följde på detta tillkännagifvande; derpå hördesinifrån högljudda ordvexlingar, slag, förbannelser, derpå ett buller blandtunnor och buteljer. Länsmannen höll krigsråd, om man skulle angripabofvarne i detta mörka källarsvalg; men så stark var fruktan för den beryktadeMuuri-Jussi, att alla byamännen tillstyrkte att invänta dagsljuset undernoggrann bevakning af källardörren.Så märkvärdiga tilldragelser måste ändtligen väcka larm i huset. Erikaskyndade in för att lugna sin mor, domestikerna kommo i rörelse, de ännuhalfrusiga drängarna öfvergjötos med kallt vatten och bragtes till förnuftsamt beordrades att förstärka bevakningen, som förseddes med nödiga förfriskningar.Men gamla herrarna stördes ej i sin hvila, ej heller förräderskani sitt opiirus.Långsamt förflöto de två till tre timmar, som ännu återstodo af natten,och ifrån källaren förmärktes blott då och då ett otydligt buller. Ändtligenkl. 5 på morgonen beslöt man att angripa rofdjuren i deras kula. Manskapetordnades och förseddes med gårdens jagtgevär, länsmannen, en groflemmadjätte, trädde i spetsen. Dörren bröts upp och man inträngde med nödigvarsamhet. Källaren var murad af tegel och bestod af tre hvalf, som innanförhvarandra sträckte sig under charaktersbygnaden. Det första hvalfvetbefanns öfvergifvet. Blott i den djupaste vrån upptäcktes en död kropp,510152025303551