Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Påsk-Äggen.Bordet stod dukadt i stora salen på Lahdenkoski om påskaftonen. Denmjällhvita duken, de prydligt vikna serveterna, de blanka silfverskålarna,rätternas rara utseende, lutfisken, skinkan, gröten och det betäckta fatetmed påskäggen, – allt vitnade om en förträfflig värdinnas hand. Och detvar väl att så var. Ty Jägmästaren Severin, föröfrigt en hedersman, hade litenfallenhet att vara despot i sitt hus och räknade på ett godt bord i quäll, efterhan bjudit ett par gamla krigskamrater, Major Mörk med son samt KaptenStakel, på påskägg.När herrarne stego från rökrummet ut i salen, såg man väl på gubbarna,att thoddy och gamla krigshistorier förhöjt färgen på deras kinder och lifvatderas språklåda; men att permitterade Löjtnanten Mörk funnit sig lyckligarevid ett par cigarrer och fem eller sex glas thé, det visste hvar och en,som sett honom tillbringa aftonen i angenäma samtal med husets äldstadotter, den täcka Erika.»Millioner granater!» dundrade Majoren, »det är dock oerhördt, atttolf skurkar bryta sig ur häktet på en gång, och det på sjelfva långfredagsquällen!»»Ett godt stycke äfventyr, ett litet krig i faggorna, min bror!» skrattadeJägmästaren. »Jag har emellertid, utan mina quinnors vetskap, låtit utdelajagtgevär åt drängarna i quäll. I morgon skola vi knipa rackarna, vår Herrekan ej tycka illa vara deröfver, fast det är påsk, ty hur säger katechesen: närstort nödfall … etcetera. Regera dig, gamle Stakel, du ser vid allt detta såmartialisk ut, som fordom vid Idensalmi. En liten genever skall göra digtill en fullkomlig berserk. Framåt marsch, mina herrar, attackeren bränvinsbordet,huggen in på osten, här får ej lemna sten på sten.»»Vid min trasiga själ! – utbrast Kaptenen, som var en beryktad storätare,– jag vill lofva att äta mina egna galoscher stekta i smör under en51015202539