Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035ljumma qvällens tystnad. Fällburen var uppgillrad, lockfåglarna drilladeflitigt, men fångsten lärer den aftonen hafva bestått i några Martis söner,som drucko champagne på krita.Men undertiden detta passerade på Bellevue, tilldrog sig på Helsingfors’gator en underlig jagt. Öfver södra esplanaden framåt theaterhuset ochöfver Skillnaden rullade främst en elegant promenadvagn och i den suttoen herre och ett fruntimmer förutom kusken. Ett par hundrade alnar eftervagnen framrullade en droschka, körd af en isvoshik, och i droschkan satten herre i ljus paletot. Slutligen ett par hundrade alnar efter droschkanfram ilade uppför den lilla backen vid universitetsapotheket och Etholénskaboden en annan droschka, körd, äfven den, af en nummerkarl och befolkadmed tvenne herrar i frackar med brandgula kragar. Alla åkdonen skramlademed rysvärd fart öfver gatorna, gnistorna sprakade under hästhofvarneoch droschkorna vidkändes vid hvarje ränsten en puff af den eftertänkeligakraft, att herrarne uti dem hoppade upp som när Nürnbergska dockordansa på ståltrådar.Herrskapet i vagnen talade så sakta, att icke ens sqvallrets fina öra förmåddeuppfånga ett enda ljud af samtalet.Herrn i första droschkan talade väl icke mycket – troligen emedan hanom isvoshiken tänkte som Hr A. om Fru B:s mamseller: »man ej allena är,men ej i sällskap heller». Desto häftigare manade han allt emellanåt på kuskenatt köra och under pauserna hördes han mumla i de yfviga mustacherna:»jag måste ha honom, sacre nom, jag måste!»Och alldeles på samma gång hördes herrarne i andra droschkan säga tillhvarandra: »vi måste ha honom, för tusan, vi måste! Det är alldeles sammakarl, som vi fått ordres att gripa, han kom i dag med betjentpass öfver påångfartyget, jag hörde det efteråt. Kör på för nitton millioner, kom ihåg,numro 44, att det gäller din nummerbricka och kanske din rygg!»Och så kördes det ock ursinnigt. Fram gick det öfver nästan hela längdenaf den breda boulevardsgatan, derpå upp åt venster och så åter åt vensterframemot kaserntorget och öfver detta. Ty vagnen, som var främst, hadepåtagligen med flit gjort en omväg, men om det var för att undvika förföljare,eller blott för ro skull i det vackra månskenet, det lemna vi tillsvidareoafgjordt.Slutligen stadnade vagnen vid en port. Kort derefter stadnade bådadroschkorna en efter annan vid samma port.Porten tillhörde ett tvåvåningshus. I trappan till andra våningen tilldrogsig nu ett löjligt uppträde. I samma ögonblick som sista fliken af en160