Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Påsk-Äggen»Förtjena på dig! Är du så gammal bof och vet ej hvad det är att hämnas?Se, jag är 5 och 30 år och jag hade för 20 år sedan en syster. Den gladeJägmästaren, då en snutfager Löjtnant, såg henne … och för några år sedandog hon på Sjählö hospital. Då tog jag tjenst på Lahdenkoski; jag kördeihjäl hästarna, jag tände eld på riorna med skörden uti, på skogen när sommarenvar torr, … och mycket annat. Sist blef jag bortkörd för en obetydlighet;jag tog skinnet af den bästa jagthunden och gjorde mig deraf envintermössa. Sedan lurade jag på Jägmästaren i skogen; två gånger sköt jagbom på honom; han undrade hvad det var som slog ned löfven tätt invidhans hufvud. Härnäst ville jag passa på hans dotter, den fagra mön. Men detär bättre så här. Vi tända gården i natt, medan herrarna sofva djupast efterruset. Jag kan lita på Sara, hon har stulit bränvin ur källarn åt drängarna,de ligga som döda i drängstugan. Klockan ½ 1 öppnar hon porten åt oss;tecknet är att jag klappar 3 gånger med händerna och hon svarar med 4.Derpå kasta vi en brinnande perta i höet på stallsskullen. Och resten vetdu. Fruktar du ännu att jag skall förråda dig?»»Frukta, du dumhufvud! Det rep är ej tvinnadt ännu och det jern ejsmidt, för hvilket jag skulle frukta. Planen låter höra sig. Klockan half ettsåledes.»Början af detta bofvarnes samtal hade föga intresserat Erika, men slutetdesto mer. Hon häpnade öfver den fara, hvari hennes föräldrar, hon sjelfoch det kära Lahdenkoski sväfvade. Nu gällde att för hvad pris som helstkomma ut. Men huru? Det var ej sannolikt, att utposten vid dörren skullelåta beveka sig hvarken af böner eller mutor, och Erika hade dessutom ejen kopek. Det återstod att försöka hans vidskeplighet. I öfra quarnen vorotre fönstergluggar, hvardera så stor, att en menniska jemt kunde sticka sitthufvud derigenom. Det vestra af dessa s. k. fönster var utan glas och tillstoppadtmed en gamal säck. Erika bortryckte denna, stack ut sitt hufvudoch fann, att hon derifrån väl kunde höras, men ej ses af den vid quarndörrenpå södra sidan posterade Silaka-Jaako. Nu afpassade hon sin röst så, attden ej kunde höras af sällskapet i quarnkammarn, men rätt väl af utposten,som till sin stora förundran hörde liksom ur luften följande ord sjungas påen gammal och trollsk melodi:51015202530Silfver och gull, silfver och gullHar jag att fylla kyrkan full.Jaako! Jaako! kom hit till strand!Allt vill jag gifva uti din hand.3545