Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

En Natt och en MorgonSjälens sjukdomar äro oftast ofrivilliga bländverk. Haf godheten och sätter i denna stol, ni är trött, ni bleknar, … ah, jag oförståndige!»Innan jag ännu talat till slut, förlorade det sköna ansigtet i hast sin genomskinligasvaga rodnad och bleknade af till så hvitt, att jag förskräcktes.Den klara glansen i ögonen försvann, blicken blef stel, stirrande och hemsk,läpparna darrade utan att uppgifva ett ljud, jag såg på händerna, de vorohvitare än en döds. Stum, stel och sträng stod den nyss så hulda gestaltenflera minuter i samma ställning, med blicken riktad rätt framåt och högraarmen rak utsträckt öfver stolen, der jag suttit. Rådvill ropade jag på husfolketoch baddade emellertid den sjukas tinningar med kallt vatten, detenda jag hade till hands. Men innan någon verkan deraf förspordes, skakadeshennes leder af en häftig kramp, hon föll med ens tillsamman, nedsjönki gungstolen och syntes lida af de våldsammaste convulsioner.Det är en sanning, att Mamsell Lovisa, som vid ropet tillskyndade, fanndörren reglad innanföre. Likaså visst är det, att hennes första utrop vid inträdeti kammaren var: »o himmel, Beata så här klädd och här!» Hvad honmenade med den underliga blick, hon dervid afskjöt på mig, förstod jagförst när jag kastade en blick på den sköna patientens obevakade ställning.Till förundran var likväl nu ej tid. Den sjuka infördes i Mamsell Lovisasegen varma hushållskammare, inbäddades i dynor, gneds starkt med ylle,kom i en välgörande transpiration och insomnade slutligen med nya rosorpå de fina kinderna.Öfver detta sällsamma uppträde lemnade Mamsell Lovisa med någotprut följande förklaring. Allt ifrån barndomen var Beata *** af ett utomordentligtnerfsvagt och retligt lynne. Hon liknade häruti sin mor, somlemnade lifvet vid hennes födelse. Till 15:de året var hon likväl ganska frisk,men anfölls vid denna tid af »en underlig yrsel», som tidtals återkom,föregicks af en onaturligt tung sömn och slutade med en lindrig kramp,hvarpå följde stark transpiration och matthet. Att hon under det yrvaknatillståndet talat sköna saker, förutsagt mindre tilldragelser inom huset,yppat hvad som vid samma tid passerat i andra rum och på aflägsna orter,läst med tillslutna ögon o. m. d., bekräftades af Mamsell Lovisa på det lifligaste.I början återkommo dessa anfall högst en gång i månaden, men desista tiderna, (hon var nyss fyllda 15 år) mycket tätare, ja nästan dageligen.Tillfrågade läkare hade tillstyrkt åderlåtning, frottering och sträng diet. Förfolkets skull tilläts ingen att vara närvarande under yrseln, särdeles som honej kunde fördraga vissa personers närvaro. Bland dessa var den utmärkthygglige Komministern en, och mamsell Lovisa kunde blott erinra sig ett510152025303525