Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Trollkarlens Dotter.I.I den yttersta norden är köld och död. Sex månaders blodröda midnattssolarförmå ej smälta den eviga snön. Tindrande stjernor och sprakandenorrsken, som upplysa den halfåriga natten, förmå ingen värma gifva. Härklappar intet menniskohjerta, här vexer intet grönt strå och ingen spädblomma sträcker törstande sin kalk mot ljuset. Blott stundom höjer denoformliga hvalen sin tunga kropp öfver hafsytan och den hvita björnenluffsar betänksam fram öfver isbergen.Under dessa ismassor ligger en förgången verld begrafven. När solenstundom upptinar isbergens kanter, blottas för dagen den ofantliga kroppenaf ett infruset mammouth-djur, ur hvars sida björnar och roffåglar underåratal slita sin föda i stora stycken.Och åter i den yttersta södern har den dödskalla frosten, för hvilkenqvicksilfret stelnar som takdroppen i en finsk marsnatt, hopat fjällar af isoch fält af snö, hvilkas gränser intet öga mäter. Här svallar icke ens verldshafvet,förgäfves tär det på isbergens undre kanter, de ligga fasta och orörliga;den varmblodiga hvalen stöter mot dem sitt kolossala hufvud; vildgåsensöker förgäfves en öppen fläck för att snappa ett yngel af småfisk, jordenär ett lik och Decembersolen kastar sin bleka rodnad på dess hvita svepduk.I dessa båda trakter af jorden äro hvarje hopp och känsla döda. Aldriggrönskar der våren, aldrig längtar der kärleken. Det ena årtusendet efter detandra, bidar naturen en mild solstråle för att vakna till lif; men seklerna gåliknöjda förbi och lemna allt som förr.Och likväl – om tvenne varelser föddes för hvarandra, den ena i denyttersta norden, den andra i den aflägsnaste södern, – de skulle ej hafvanågon ro på jorden, innan de funnit hvarandra.Och om tvenne varelser föddes för hvarandra, den ena i ettdera af polarländernai den eviga kölden, och den andra under tropikernas glödande sol,51015202567