Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller510I början af sommaren 1840 satt Commerce-Rådinnan helt betagen i sinmjuka emma i W. Hon höll i handen ett bref från Stockholm, deri Fredrikanhöll om hennes samtycke till sin förening med Eva och besvor henne,att icke sätta sig emot hans lifs lycka. »Oh», suckade den häpna modren,i det hon slog Hoffmans droppar på en sockerbit – »en postiljons dotter!En person från gatan! En af nåder upptagen kringelflicka! Ett otacksamtstycke! Och icke en kopek mera än ett par vackra kinder, det är då rysligt fören mor! Men jag hade bort förutse det. Menniskan hyser en så underbar, sårent egoistisk kärlek för sina egna verk, och är icke denna flicka allt genommin son? Hvad skall jag göra? Han är van att ha sin egen vilja altifrån barndomen.Jag måste väl finna mig deri, men nog är det fasligt … en kringelflicka!»152025Hela familjen sammanträffade i Helsingfors under jubelhögtidligheterna.Jag var på Borgerskapets bal. Bredvid mig stod ett dansande par. »Kännerni det der fruntimret i ljusblåa sidenklädningen?» frågade damen sin kavaljer.Denne förde med en graciös gest lorgnetten till ögat. »Mon Dieu!»sade han, »ett högst nobelt ansigte, en förtjusande figur! En utländskaförmodligen?»»Högst nobelt, åhja!» sade damen försmädligt. »Jag känner rätt väligen henne, det är en person af obestämd qualité, en för detta kringelflicka,som ofta gick med sin korg i mina föräldrars hus.»»Grand Dieu! En kringelflicka!» utropade kavaljern.Mina blickar följde riktningen af hans lorgnett. Jag har sett få ansigtenså intagande, så ädla och goda, som detta unga fruntimmers. Hennes hållningvar på en gång så ledig och så enkel, och när hennes vackra ögon medett obeskrifligt uttryck hvilade på den lycklige maken, tycktes hvarje blicksäga honom: »är jag icke allt genom dig, älskade!»10