Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Och jag vill inte ha en brud, som är så krithvit om näsan som en snögubbe»,inföll Pehr skrattande.Sällskapet blef nu vid allmänt muntert lynne, emedan kaffebrickan i detsammaanlände, kring stickbågen grupperade sig en treflig tablå och storskada var det, att Pehr Karbin ej hade sitt blystift tillhands, han skulle då kunnatlemna några upplysande bidrag till »Finland framställdt i teckningar».»Skönaste kusin Ebba Lovisa!» utbrast nu Pehr Karbin med låtsadhänryckning, »detta kaffe är gudomligt, eller hvad befalls? Mitt hjerta sägermig att vi måste försonas, och jag svär vid denna kaffekopp …»»Nej var så god och låt bli med det,» inföll Ebba, »jag är allsingen vänaf svordomar. Och hvad ditt hjerta beträffar, så … du känner historien omförra fänrikens hjerta. Jag har emellertid beslutit att sluta fred endast på ettenda vilkor.»»Och detta vilkor, min sköna fiende?»»Är att du högtidligen förklarar och erkänner, att salig fänriken går härofvanföre; hvarom icke, så förbinder du dig att bevisa, det vi sagt osannt.»»Nåväl, så hören då, aktningsvärda fastrar, sköna täckstickerskor ochhulda kaffekoppar, min högtidliga bekännelse! Jag erkänner och förklarar,att icke allenast salig fänriken häruppe, utan alla verldens fänrikar, lefvandeoch döde, födde och ofödde, äro af mig oförhindrade att, om de så behaga,gå uppdaga. Jag lofvar och förklarar, att derest den oskattbara lyckan skulleförunnas mig, att blifva vitne till en dylik promenad, enkannerligen härofvanför våra hufvuden, jag då skall med nöje deri deltaga, icke undandragandemig att när som helst, och huru som helst, efter ett sådant fenomen,begifva mig upp i sagde vindskammare och der qvarblifva huru länge somhelst, dock med vilkor att icke undertiden ställas på svältkur.»»Fältväbel Pehr Karbin!» sade Ebba med en theaterdrottnings helavärdighet, »vi antaga er förklaring som bindande och ålägga eder alltså attnästföljande natt kl. 12 begifva eder upp i vindskammaren här ofvanför ochder qvardröja till kl. 6 på morgonen, då ni har att vänta aflösning.»»Men Ebba, kors kära du, det går aldrig an», utropade med en munfaster Grete Charlotte och de båda äldre flickorna vid stickbågen.»Hvarför icke det? De elfva åren äro ju nu tilländalupna och hvad jagföreslagit, det måtte väl ej anses vara för mycket fordradt af en krigare.»»Men besinna, kära Ebba, den unkna källarluft, som måste råda i enkammare, hvilken ej blifvit öppnad på elfva år. Tänk om der till på köpet ären sådan eldfängd luft, som man stundom säges träffa ned i djupa grufvor!Hela huset kunde sprängas i luften!»194