Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller510152025har blifvit stark och vig, de vinna bifall och bröd på samma sätt som entrafvare af äkta race vinner priset i en kapplöpning. Deras passioner ärostarka, deras lefnadssätt oregelbundet; ansträngningar och njutningar utanmåtta förkorta deras dagar och de dö vanligen i blomman af sin ålder.Att i dessa så vårdslösade och nästan förvildade varelser studeramenniskan, är ett studium af högt intresse. Man finner hos dem de skarpakanter, de oregelbundna själstyper, hvilka religion och sedelära hos denbildade menniskan afnöta eller reglera.Man finner hos dem ytterligheter af kärlek och hat; man finner de mestförvånande inconsequenser af ärelystnad och likgiltighet för förakt, af vinningslystnadoch slöseri, af hårdhet och godsinthet, det mest genomdrifnacharlataneri och den otvungnaste öppenhet. Det finnes hos dessa menniskoren hel verld af oförsonade motsägelser; deras erfarenhet är vidsträckt,men ytlig och skef; intet egentligt mål sammanbinder deras bemödanden;om sitt fädernesland tala de som man talar om en afliden. Man ser demnästan af instinkt känna, att det är det som fattas dem. *)Det är upprörande, men lärorikt att betrakta dessa kringströfvandekonstmakares familjeförhållanden. Det är här man ser egoismen i all dessförskräckliga sjelfviskhet; en orientalisk despot kan ej med mera kallblodighetuppoffra de sina. **) Men emedan allt hos dessa menniskor slites afmotsägelser, finner man stundom hos dem den största försakelse och denunderbaraste hängifvenhet.Följande händelse tilldrog sig i September 1827.Denna månad och detta år betecknas i Finlands häfder med ett svartkors, såsom för en stor nationalolycka.Berättaren af detta var då 10 år gammal och hans bror Alarik var 16.En eftermiddag kort före skymningen brusade strömmen stigande ochvild genom forsarna under den stora bron. Tvenne gossar utlade »kass»3035*) Medua Samme, Hindu från Madras, gret när han talade om sitt fädernesland,dit han ej vågade återvända af fruktan att mördas af egna landsmän. TyrolarenRappo talade med stolthet och förtjusning om sitt lands hjelte Andreas Hofer,hvilken han sett och beundrat som barn.**) Guerra besökte i Stockholm stora barnhuset för att derifrån utvälja åt sig ett paraf de vackraste flickorna; men det vägrades honom. Derpå annonserade hani tidningar, det han åtoge sig att »faderligt uppfostra någon ung, värnlös ochvacker flicka, med fallenhet för kroppsöfningar». Men ingen lärer anmält sig,utom en skånsk bondpiga, som vid anbudet fäste det oantagliga vilkor, att ej behöfvalemna fäderneslandet.88