Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kringelflickanlidande till sin plånbok och skänker bedjerskan den uppgifna summan,så niger den lilla med många grimacer, som skola visa huru tröstad honnu är, kysser gifvaren på skörtet af hans bonjour och skyndar strax till enannan, med samma klagan och samma böner, så länge det bär sig. – På engång löjlig och rörande är den naiva obetänksamhet, med hvilken en sådanliten kringelflicka ej längesedan beträdde sina första steg på brottets bana.Hon hade, under sina besök i husen, öfverkommit en speldosa, hvilken såmycket behagade henne, att hon oförmärkt gömde den under halsdukenoch gick sina färde. Obekymrad derom, att dosan, som vid tillgreppet vari full verksamhet, fortfor att spela Witgensteins marsch under halsduken,promenerade flickan så länge omkring med sitt musikaliska bihang, lik envandrande concert, tills en förundrad åhörare tog sig anledning att anställavisitation och upptäckte den förrädiska dosan. – Sådana små fläckar på denunga corporationens rykte äro likväl långt ifrån att vidlåda alla. Det gifvesock ärliga, hyggliga kringelflickor, hvilka sjelfva afunden ej har hjerta attförebrå andra förbrytelser, än möjligen den, att de låta en välklädd ochgodsint herre betala 20 kopek för samma vara, som de sälja åt en slusk för10, och det är om en sådan småhygglig flickbytinge, jag går att berätta detlilla, jag händelsevis om henne erfarit.En klar, men kall dag i slutet af Januari månad år 1835 vandrade en ungman, väl insvept i sin eleganta blåa klädeskappa, med silkestofsar af det slag,som malicen benämner gäldstugutömmar, kring gator och torg i Helsingfors.Den just då påstående vintermarknaden hade, i trots af den skarpakölden, utlockat talrika svärmar, att sälja, köpa eller begapa. Att den ungemannen var en resande, syntes lätt att gissa af den uppmärksamhet, medhvilken han betraktade än den ståtliga façaden af ett colossalt stenhus, ändet lilla omfånget af ett anspråkslöst marknadsstånd, än trängseln i en handelsbod,än den icke mindre lifliga concurrensen kring ett thékök, flödandeaf rykande »spitting», denna vedervärdiga, men omtyckta medicin mothårdheten af en oblid Januarihimmel. Han beundrade den smak, med hvilkensurögda madamer och rödnäsiga pojkar förtärde denna sirapsångandenektar, och skänkte en flyktig blick åt dessa pionröda jungfrur i silkesshawletteroch snäfva capoter, hvilka i talrika skaror svärmade kring stånden,för att af någon möjligen mötande tillbedjare tillisma sig en kringla af demest vidlyftiga dimensioner. Från dessa brokiga vuer på Senatstorget och idess granskap vände sig vår resande till det af en oräknelig menniskomassahvimlande salutorget. Det roade honom, att betrakta detta beställsammafrågande, prutande och betingande, detta varans granskande, nedsättande51015202530355