Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Lindanserskangjorde flera långa resor i bl.a. de nordiska länderna och deltog i den franskavetenskapliga expeditionen till Lappland och Finland 1838, se ovan, s. 300.85, 31–34 Grefven af Montjoye […] byst af bronz. – Uppgifterna finns hos Marmier, iLettres sur le Nord, s. 117 resp. Relation du voyage II, s. 332 (Lehtonen 2009,s. 505).85, 33 Havöesund – Havøysund i Nordnorge, norr om Hammerfest.15Lagus, »Två franska emigranter i Finland år 1795» 1886; Lehtonen, »Deux images de laLaponie chez Z. Topelius» 2009; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 189 f.; Topelius, »Filledu Troll, säger Presse …», HT 26/6 1850; Vasenius V, s. 282 ff., 332; VI, s. 311; Vest,Zachris Topelius 1905, s. 125Lindanserskan»Lindanserskan» ingick i HT den 18 oktober–5 november 1845, i sju numrerade avsnittfördelade på fem nummer av tidningen. Novellen utkom på nytt, i andra cykeln av Vinterqvällar1882, under samlingstiteln Sägner i dimman. Topelius hade då bearbetat dengrundligt.Topelius hade planer på att dramatisera »Lindanserskan» på 1850-talet. Tre utkastfinns, ett med titeln Silvarosa eller Lindanserskan, och två Silvarosa (Topeliussamlingen244.106 resp. 244.177). Redan i novellen ligger framställningen nära dramat. Topelius användersig av direkt anföring, och replikerna i presens avlöser varandra. Beskrivningen avpersonerna tar fasta på klädsel, utseende och mimik, som ett slags utförliga spelanvisningar.De relaterande partierna i novellen har ibland drag av scenanvisningar, t.ex. s. 95, 38:»En lång ängslig paus. Ordvexling bakom ridån.»I början framgår att berättaren är bror till den manliga huvudpersonen Alarik (s. 88)och tio år när händelserna utspelar sig, men Topelius använder sig inte av detta berättarperspektivi fortsättningen. Maija Lehtonen, som analyserar såväl novellen som den senarebearbetningen i Vinterqvällar, noterar att brodern inte spelar någon roll i berättelsen(Maija Lehtonen, »Cirkusprinsessans förvandlingar» 2003, s. 41). Samtidigt lyfter honfram att berättaren och Topelius i stort sett är jämnåriga, och citerar »Scenens nomader iFinland», där Topelius bl.a. berättar ett barndomsminne om »tysken Casper» och dennes»två s.k. döttrar, Felicia och Guvernina, som dansade på lina och förvredo hufvudetpå en sjuårig beundrare» (ibid., s. 44). Topelius tidfäster alltså framträdandet till 1825.Sven Hirn daterar August Caspars besök i Finland till 1825 och 1827. Han återger en avCaspars affischer, där man inhämtar att »Demoiselle Félice» dansar på lina och »Denunga Govanina gör åtskillige Exercitier» (Den Gastronomiska Hästen 2002, s. 44 f.). Medbeaktande av vad Topelius i novellen säger om affischerna, att de väckte uppseende och attman klistrade dem på väggarna (s. 94), och av att Caspars trupp skall ha uppträtt på Kuddnäs– Topelius föräldrahem – (Lehtonen, s. 44, m.fl.), är det troligt att han hade lagt beslagpå en affisch och tjugo år senare återgav namnen efter den. – Den avslutande notisen, somuppges ingå i en dansk tidning, är troligen fiktiv. Varken E.-M. von Frenckell (Sju magra årmed Thalia 1952), eller Sven Hirn upplyser om förolyckade artister i familjen Caspar resp.Magito.Nyberg säger apropå Nykarlebytraditioner att »Lindanserskan» skildrar en händelse,som »i någon form måste ha utspelats i författarens barndom» (Zachris Topelius 1949,s. 190). Matti Klinge kallar novellen spännande och säger att Topelius i den tecknar en bildav cirkusens dramatiska värld (Idyll och hot 2000, s. 18).101520253035307