Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller51015202530Förmodligen också en slagskämpe från trettiåra kriget.Medan din tjenare följde hopen åt för att gå till hotelet, nalkades en ärevördiggubbe med snöhvitt hår, och hvar han framgick, gåfvo folkmassornasjelfmant med vördnad plats. Det var biskopen öfver Österbotten; han gickutan all ståt till det stora folkläraremötet i en annan trakt utaf staden. Härvar en fredlig församling af lärare från icke mindre än 85 folkskolor i norraFinland. Man hade nyss afhandlat frågan om slöjdskolornas sammanslåendemed folkskolan och anförde som bevis för slöjdskolornas inverkan, atttidens värde, sedan deras införande, stigit på trettio år med nära en penni iminuten. Man hade äfven från centralskolstyrelsen införskrifvit noggrannaupplysningar öfver elevernas antal i alla landets folkskolor och funnit demutgöra 18 procent af hela befolkningen, som för närvarande lärer stiga tillvidpass 2 910 000.Vid biskopens inträde röjdes hos många en märkbar förlägenhet, ty denföljande frågan, som just skulle komma under förhandling, var ett radikaltförslag att ställa kyrkan under skolans inseende. Några yrkade nemligenatt presterskapet för hvarje befordran borde underkasta sig förhör införskolstyrelsen i stiftsstaden; men den ärevördige biskopen bevisade klart,att sedan skolan erhållit sin frihet, borde den äfven medgifva kyrkan dessoberoende och icke göra något försök att åter införa den längesedan afskaffadepastoralexamen. …Din tjenare gaf sig icke tid att afbida förhandlingens slut, utan gickdädan, men tog miste om utgången och befann sig oförmodadt i en bakommöteslokalen belägen stor barnträdgård. Här voro inemot hundrade barn,från 2 till 7 års ålder, under lärarinnornas tillsyn i ifrigt arbete att tillreda ochplantera hvar sin lilla trädgårdssäng. Också de minsta gjorde noga skillnadmellan mitt och ditt och skötte sitt eget med ordning och nöje; men deremellanhjelpte de hvarandra att jemna sängarna och så ärter. Din tjenaremåste erkänna att dessa barn bli dugliga arbetare, men om de med tiden bliaffärsmän, lemnar jag osagdt. Man hade bordt lära dem att låna hvarandraärter mot ränta, en ärt af tio, och långifvaren hade bordt taga inteckning ilåntagarens täppa. En sådan uppfostran från två års ålder, se det hade betydtnågot för menskligheten. Men törhända är det bättre för Israels barn, att deotrogne uppvexa i okunnighet om affärslifvets yppersta dygder.236