Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer15101520253035Herminas Bekännelser»Herminas Bekännelser» ingick i HT den 2 oktober–2 november 1844, i sju följetongsavsnitt.Novellen är indelad i nio orubricerade avsnitt, numrerade med romerska siffror.Något manuskript finns inte, och novellen har inte tryckts om senare.Herminas olyckliga förälskelse i den svekfulla polska aristokraten – eller föregivnaaristokraten – får mycket utrymme i novellen, men temat är hennes religiösa utveckling.Titeln »Herminas Bekännelser» kan ses som en lätt pretentiös anspelning på berömdabekännelser, av Augustinus och Rousseau. Topelius lyfter fram det för honom centrala inovellen i ett brev till fästmön: »På tidningen får du läsa ’Herminas bekännelser’. Det är enung flicka med de bästa anlag, men ingen charaktersstyrka, hon har ingen stadga i christendom,hon blir bedragen i kärlek, hon söker förgäfwes sin lefnads mål i konsten, allt förgäfwes,och så återkommer hon sist till christendom igen och finner ro, glädje och kärlek endasti och genom den. Folk skall troligen säga, att mamsell Hermina lutar åt pietism – få se– jag är ej rädd» (Topelius−Emilie Lindqvist 6–7/10 1844).»Herminas Bekännelser» ska läsas mot bakgrunden av den religiösa oron hos en delbildade i Finland åren runt 1840. Den pietistiska väckelsen hade tidigare florerat bland allmogen,men särskilt i Nykarlebytrakten spred den sig också bland ståndspersoner i börjanav 1840-talet. Pietismen var en av tidens stora frågor och den personliga religiositeten varett aktuellt motiv: de divergerande inställningarna till väckelsen söndrade många familjerp.g.a. ömsesidig intolerans. Topelius syster Sophie hade anslutit sig till pietisterna. Modernsbrev till Topelius i början av 1840-talet visar hennes djupa oro för att familjen skullesplittras. Både Topelius och hans fästmö var varmt religiösa. De kunde till en del sympatiseramed pietisterna, men inte med deras världsfrånvändhet. Topelius blivande svärfar,rådmannen Isak Lindqvist, såg ogärna att hans döttrar umgicks med Sophie Topelius, ochTopelius försökte försäkra att han åtminstone inte skulle hemfalla åt pietismen: »Bed dinPappa och Din Mamma wara lugna! Genom mig […] skall du wisst aldrig blifwa någonwerldsförakterska» (Topelius–Emilie Lindqvist 17/11 1842).Pietismen väckte ett starkt motstånd hos flertalet ståndspersoner, Runebergs »Dengamle trädgårdsmästarens bref» (1837) är det mest kända uttrycket för detta. Topeliushade redan två år före »Herminas Bekännelser» försökt nyansera uppfattningen om pietismen,i en conturteckning som infördes i Helsingfors Tidningar 28/9 och 1/10 1842.Framgången förefaller måttlig. Läsarna i Helsingfors misstänkte att tidningen »blifvit pietist»,skrev Topelius till fästmön, och fortsatte att han bara ville ge en riktigare uppfattningom rörelsen »och de lärare som drifwa den fram, ty det är otroligt, hvilka förvända begreppman här [i Helsingfors] gör sig om allt hwad pietism heter» (Topelius–Emilie Lindqvist3/10 1842). Pietismen diskuterades i Helsingfors Tidningar och Helsingfors Morgonblad1843 och 1844; Topelius tog in en anmälan av Carl Frommanns skrift mot pietismen,där recensenten apropå den och Lars Stenbäcks Några ord om pietismen (1842) konstateraratt »så mycket [är] vunnet, att striden från squallrets och de ömsesidiga fördomarnasfält blifvit införd på det enda gebit, där den kan afgöras, på sjelfva troslärans» (HT 1/21843).I »Herminas Bekännelser» är det visserligen fråga om en religiös väckelse, men utanuttalat pietistiska förtecken. Det hade varit anakronistiskt, eftersom en stor del av handlingenutspelar sig 1830. Topelius låter Hermina möta motstånd i familjen av konventionellaskäl. Hennes i författarens ögon otillräckliga kristendomsundervisning poängterasgenom att hon räknar upp skolämnen, annan lektyr och »dessutom christendom en timmei veckan». I samband med tre veckors skriftskola läser hon »deremellan [...] annat för296