Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledning15101520253035är ett utpräglat utbildningssamhälle och huvudstaden Helsingfors har ett riktutbud av teatrar och museer – allt byggt med hjälp av pengar, men Topeliussäger inte ett ord om var de kommer ifrån. Hans ambivalens kan ha bidragittill att han inte slutförde »Simeon Levis resa till Finland».Schackrandet med unga kvinnor behandlades gärna på scenen, frånMolière till Scribe, och Topelius tar flera gånger upp motivet i novellerna– antingen så att beräknande friare med dåliga affärer är ute efter fädernasförmögenheter eller så att fäder vill rädda ekonomin genom att gifta bortdöttrarna. Olika varianter av det första fallet förekommer i »Amalias Gåfva»(1842), »Maskeraden» (1844) och »Lilla Miljon» (1854). »Lindanserskan»(1845) bjuds ut av cirkusdirektören åt borgmästaren i staden där de uppträder,och i »En spritterny Händelse» (1846) erbjuder en ämbetsman sin dotteråt en bekant som är 40 år äldre än flickan, för att täcka en kassabalans. Härfaller de ovälkomna friarna på eget grepp och kvinnorna får den de vill ha.Undantagen är den purunga lindanserskan som i novellen från 1845 går sindöd till mötes och den rika flickan i »Lilla Miljon», som till sist blir utfattigmen nöjd med sin lott – eller åtminstone inte missnöjd.I »Uppbördsskrifvaren» (1846) försöker titelpersonen tvinga en ungkvinna till äktenskap genom hot att försätta hennes far i konkurs. I »Dengamla Rocken» (1842) blir en fattig friare först avvisad, men sedan tagen tillnåder efter att ha räddat sin blivande svärfars egendom. I den sista Conturteckningen(1843) lovar en ung kvinna att gifta sig för att trygga sina föräldrarsålderdom ekonomiskt, trots att hon älskar en annan man. Motsvarande populärlitterärtschablonmässiga ädelmod kunde uppträda också i verkligheten:inför sin hotande konkurs ansåg rådmannen Isak Lindqvist det korrekt attförklara dotterns fästman Zacharias Topelius fri från förbindelsen, om hanså önskade. 82 Topelius avböjde, inte utan stolthet över sin oegennyttighet.En genomgång av de ekonomiska motiven i hans noveller måste omfattaockså hans egna motiv. Rollen som familjeförsörjare, från 1846, förstärktehans personliga ekonomiska intressen i förhållande till Helsingfors Tidningarsom helhet och till novellistiken.Det har tidigare framgått att Topelius på egen begäran fick lönen bundentill tidningens upplaga från 1843, vilket ledde till att lönen steg hela 1840-talet,1845 undantaget, från 375 silverrubel till 714. Upplagan ökade under sammaperiod från 850 till 1 086 ex. På 1850-talet växte upplagan från 1 184 ex (1850)över 1 785 (1855) till 2 356 ex (1860). Löneutvecklingen på 1850-talet gick från972 silverrubel 1850 till 1 261 år 1855, varefter lönen fördubblades till 2 500under Topelius sista år som redaktör. 83 (Här måste ändå påpekas att rubelnsXXXII