Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens DagHannover. Flugs jag fick nys derom, ändrade jag i passet Morlin till Mörtin,och som sådan fick jag en ledig plats på Gauthiod, men der blef i längdenfarligt för de många tyska profryttarnes skull, som lätt kunnat känna mignär jag stack hufvudet upp genom luckan vid kolhissningen, hvarföre jagvackert sökte mig hit på de finska ångfartygen, i förväntan på bättre tider.Men till saken; hvad vill du nu egentligen?»»Kan jag lita på dig, Göran, säg! Ursäkta min hetta, gamle kamrat! Kanjag lita på dig?»»Mot god betalning, ja – det kan du.»»Så vet, jag har en rival ….»»Hvad pocker! Jag tänkte det gällde att skrifva ditt testamente.»»Men hör mig då till slut! … en rival, som …»»… bör ha stryk, jag förstår, jo jo, jag har en dagg …»»Skurk! vill du förtjena eller vill du inte?»»Signor Arseniko! … att så misskänna mig!»»Håll inne med dina fördömda speglosor, karl, och säg rent ut: vill duskaffa mig en person ur vägen? Nå fort!»»Ts, tala saktare, krögarpacket här har 10 rubel silfver för hvarje bof deöfverlemna i rättvisans händer, och för en mörd… nå nå, jag menar för enförnäm skurk betalas säkert 20. Att skaffa en person ur vägen? Aj aj, miocaro, det går inte an i ett välordnadt land med nykter polis och fästningsmuraraf obevekelig gråsten, nej jag tackar, och dessutom när man har ensmula samvete, så …»»Jag förstår. Nå jag ämnar ej heller gnida på hundra silfverrubel …»»Omöjligt, Excellenza! Rent af ogörligt.»»Tvåhundra, din skurk!»»Går ej an. Märk väl: vi äro ej i Neapel nu.»»Trehundra!»»Ers Durchlaucht!»»Det är mitt sista anbud, lita på det!»»Femhundra! vare sagdt.»»Trehundra och deröfver ej en kopek.»»Fyrahundra, ers nåd! Är det ej gnidaraktigt att undanhålla en fattigf–n hans lilla arbetsförtjenst, isynnerhet när det gäller för er att förtjenamillioner?»»Med ett vilkor ger jag dig fyrahundra.»»Se det klingar strax bättre. Låt höra.»»Att du genast derefter tar hyra på Rio-Janeiro.»5101520253035169