Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dag»Hör mig, Arseni, och döm sedan om jag är galen. Du kan väl ej påalfvar anse mig narraktig nog att riskera fästning och galge för lumpna fyrahundrarubel, äfven om jag hade dem i mina händer, som alls icke är säkertför det att du lofvar, ty medgif, kamrat, att du i denna stund, ej äger mer änden icke rätt fashionabla habit, hvari du sprättar för tillfället. Vänta litet,förhetsa dig icke. Låtom oss deremot antaga, att du äger förhoppningar,– små, det är tyvärr sannt, men ändå rimliga – att förr eller sednare antingenförsona dig med din sköna gemål eller litet gunstigt preja henne …»»Men huru vet du …?»»… och i båda fallen måste du komma dig till artiga summor. Gör duåter det, så är ingenting billigare, än att du på honnet sätt visar dig tacksammot den som hjelpt dig af med Löjtnant Lehman, ty det inser du väl, attsålänge han uteslutande beherrskar Gregorzewska, måste det ligga i hansintresse att önska dig der pepparn vexer, och …»»Menniska, är du då allvetande?»»Afbryt mig inte. Jag tänker du borde minnas huru jag snart i 18 åröfver allt följt dig, som ditt onda samvete, och var viss uppå att jag skall följadig till din graf.» – Mannen, som kallade sig Göran Mörtin, yttrade dessaord med en förvandling i uppsyn och ton, som fyllde Gulkin med en obestämdfasa; men strax derefter återtog han sin tvetydiga hånande min, i dethan fortfor: »Nåväl, löjtnanten försvinner, den sköna damen, eller hennesbörs, som är hufvudsaken, blir din, de tiotusen rublarna deremot bli mina.Inser du nu hvarföre detta ackord är för dig det fördelaktigaste: emedanjag, af omsorg om mina tiotusen, måste uppbjuda allt för att förvissa digom segern, hvars pris, ifall du vinner, blir en småsak för dig att utbetala. Jagåter riskerar att, ifall du tappar, få ingenting för mitt besvär, ty hvartill tjenarmig då skuldsedeln? Hvad menar signor Arseniko om detta projekt; är detgalet eller är det klokt?»Arseni Gulkin svarade icke. Han kunde ej dölja för sig sjelf att han lågi händerna på en bof, hvars egentliga karakter och afsigter, oaktadt deraslångvariga bekantskap, förblifvit för honom en gåta. En obestämd fruktanför förräderi omvexlade i hans själ med den ovilkorliga aktning, som äfvenbrottslingens öfverlägsenhet ingifver en svagare karakter. Villrådig synteshan väga mellan tvenne beslut.Göran Mörtin fixerade honom hånfullt och tigande.»Du har rätt», sade ändtligen Gulkin tvekande. »De tiotusen tillhöradig, om jag lyckas försona mig med min gemål eller ock aftvinga henne enminst dubbelt så stor summa. Fast» – tillade han med ett underligt leende5101520253035171