Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035bröd till qvällsvarden, ty vi hade främmande och pigorna hade fullt upp attsyssla dernere. På vinden var det stickmörkt, som ni väl kan föreställa er,men en enda fin besynnerlig ljusstrimma sken der genom mörkret, och iförstone klack det i bröstet på mig, innan jag begrep att strimman kom frånen springa i salig fänrikens kammardörr. Så brådt jag hade, kunde jag ej låtabli att … jaha, jag …»»Jaha, faster tittade, det förstås. Och då?»»Då såg jag fänriken stå klädd, som han brukade, i sin gamla uniformssurtoutoch sin hvita nattmössa framför det svarta skrifbordet, på hvilketbrunno, alldeles emot hans vana, tvenne ljus. Och hvad menar ni han gjorde?Jo det såg jag skenbarligen, han betraktade med en så djup, jag må sägaen så religiös vördnad …»»Nå?»»…… sina gamla tofflor!»»Ingenting annat?»»Nej ingenting annat. Ni känner ju alla de der gamla otäcka tofflorna?»»Inte jag åtminstone», sade sanningsenligt Pehr Karbin.»Nå då skall jag säga dig, huru det hänger ihop med tofflorna», fortforfaster Grete Charlotte. »Salig fänriken var, med alla sina goda egenskaper,en man som just icke särdeles vårdade sin toilett. Jag får säga att han iblandsåg temligen ruskig ut i sin slitna uniformsrock och med de der otäckabecksömsstöflorna, hvilka han burit sedan kriget och aldrig drog af sig,hvarken natt eller dag. När då dessa becksömmare, femti gånger lappade,ej kunde lappas mera, hittade salig fänriken på att låta göra åt sig ett partofflor af brunt buldan (ty han ville ha varmt om fötterna); men för attde skulle hålla evärdeligen, lät han sula dem med det tjockaste, styfvastesål-läder han kunde åtkomma. Man kan föreställa sig huru det dunkadehär ofvanför, när han gick af och ann på sitt kammargolf. Dunk! dunk! såhär let det ….»»St!» afbröt hastigt Ebba Lovisa. »Hörde ni något?»»Nej», svarade alla, något förundrade.»Jag tyckte mig precis höra någon gå deruppe.»»Det blir säkert fult väder», inföll Pehr försmädligt.»Den här gången lärer Ebba hört miste», fortfor fastern. »Men för attåterkomma till tofflorna, så gick fänriken med dem sina tjugu år åtminstonedagligen och de stå ännu qvar under hans säng alltsedan han dog.»»Kors hvad faster är gammal, som kan minnas det», inföll helt aproposlilla Rosa, som hade godt räkenhufvud och funderade ut, att efter det var190