Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Jag hade mina skäl att ej synas ha varit ute i natt. Nå godt och väl, jagsläcker elden mycket noga och går derpå sakteligen tillbaka, när jag får seljus i vargens rum på bakgården. Strax far nyfikenhetslustan i min gamlakropp, jag går närmare, men kan ingenting se, ty ett lakan är hängdt förfönstret. Likväl, då jag hör talas derinne, lutar jag mitt öra mot rutan ochfår då ganska tydligt höra vargens röst säga åt någon annan i rummet: tvåhundrariksdaler och icke en skilling derunder, det är väl ej förmycket närman vill vinna många tusen.»»Besynnerligt. Till hvem ställdes då denna fordran?»»Af hvem vargen begärde tvåhundra riksdaler? Ja, se det är den enaknuten; den andra är: till hvad?»»Till välfånget byte, förstås. Den skurken!»»Man bör ju icke döma en menniska efter dess ansigte, säger herr Lars;vargen samtalade kanhända med en af dessa laukku-ryssar, som vandrakring landet och som nu begärde låna penningar af honom till handel. Tvåsådana voro ju här i går.»»Det vore ingen omöjlighet.»»Men ärligt folk brukar ej låna pengar inom lyckta dörrar klockan 1 omnatten när en eldsvåda är i antågande.»»Hvad är det för kuriösa sammanställningar du gör, min kära Salomon?Skulle väl elden i bagarstugan ej varit så alldeles tillfällig?»»Hm, jo jo, alldeles tillfällig, hvem rår för olyckan? Jag har ej sagt attnågon tändt på en spån, för att sedan hota med spådomar om brandfara.»»Gamle krångelmakare!»»Märk nu väl, herr Lars, så skall han döma om räfven råkat på villspår.Den nätta fordran på tvåhundra riksdaler föreföll mig så märkvärdig, att jagej hade hjerta att taga örat från rutan. Den gunstig herrn, som skulle betala,lär ha gjort invändningar, ty om en stund hördes åter vargens hvassa skäranderöst säga: intet uppskof dermed, så framt ni vill undvika en stor olycka.Min ande säger mig, att derest ni icke betalar, skall inom fem minuter … ochnu sänkte han rösten, så att endast vindens brus hördes fara i natten genomtallskogen.»»Och hotelsen syftade på elden, tror du?»»Jag tror allsingenting, märk det, herr Lars, allsingenting! Jag tror bara,att de två personer, jag strax derpå såg komma ut från nybodskammarenoch gå åt bagarstugan till, voro vargen och …»»Vargen och …?»»… ingen kontrysse, det är så godt som afgjordt.»112