Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Lagen lemnar mig värnlös i hans våld. Den skulle bestraffa ett yttrevåld, men hindrar honom ej att långsamt martera mig till döds.»»Det är omenskligt. Och hvad ämnar ni göra?»»Hvad min engel ingifver mig.»»Arma flicka, ni skyr då ej för ett nytt sjelfmord, ehuru försynen tvennegånger räddat er nästan genom underverk. O tro mig, sjelfmord är en gudsförsmädelse,sjelfmord är en eländig feghet. Ni är för högsint att förnedraer så djupt; är det ej så? Det fordras mera mod att lefva än att dö.»»Och för hvad skulle jag lefva, jag som ingen vän och beskyddare äger?Kanske på det att Hr Casper en dag må sälja mig åt den mestbjudande?»»Rättvise Gud!»»Nej tro mig, då är det mycket bättre att dö ung och hvit i sin själ. Dåskall ni åtminstone fälla en tår på den främmande flickans graf. Nu först närjag ser edra mörka ögon glänsa och hör er tala så ädelt och så menskligt, nuförst förstår jag rätt hvad det vill säga att icke på hela jordens ring äga någonsom älskar en, och den som det ej har … den må gerna dö.»»Och om ni ändå ägde en, Felicia?»»Ah … då ville jag lefva. Då ville jag kalla honom min räddande engeloch jag skulle vara hans slafvinna.»»Felicia … jag vill rädda er!»»Ni! … Ni, för andra gången?»»Hör mig. Er ställning är så förtviflad, att ni måste fly. I måndag afseglarhärifrån en skonert till Köpenhamn. Jag vill i tysthet förskaffa er en plats påden.»Det lifliga sköna uttrycket i Felicias ansigte försvann hastigt och honsyntes ett ögonblick tankfull. »Nej,» sade hon sorgset, »jag kan ej fly tillKöpenhamn.»»Jag skall lemna er penningar, att ni derifrån må kunna fara till er hemort.Hvarföre vill ni ej så?»»Emedan jag der vore lika värnlös som här, och … emedan jag här ägeren vän, men ingen der.»Alarik kände sig rörd ända till tårar.»Då vet jag blott en enda utväg. Har ni någon anförvandt?»»Blott min mormor, som lefver på ett fattighus i Regensburg i Bayern.»»Nåväl. Då bortför jag er i afton till min gamla tant, som lefver i enenslig gård 10 mil inåt landet. När jag berättar för henne edra olyckor, skallhon säkert vara god mot er. Der blir ni gömd tills man försatt er mormor itillfälle att reklamera er.»100