13.07.2015 Views

Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Kommentarer15101520253035embryonal ramberättelse. Jagberättarens yrke framgår medan namnet är tidstypiskt markeratmed asterisker: ***. Här förekommer en återberättare som säger sig ha redigerat berättelsen.I ramberättelsen finns också en antydan om tidsperspektivet som bekräftas i detvå följande styckena – fallet är inte nytt utan 30 år gammalt.I »En Natt och en Morgon» kombinerar <strong>Topelius</strong> en regelrätt kriminalgåta med enpastisch på somnambulhistorier. Fenomenet animal magnetism drog som en löpeld genomEuropa i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Därmed menas ett hypnotiskttillstånd, där en person, oftast en ung kvinna, försätts eller försätter sig i sömn – däravsomnambul, d.v.s. sömngångare. Personerna sade sig uppleva ett slags tillstånd av förhöjduppmärksamhet och klarsynthet under sömnen, därav clairvoyance, och visade prov påkrafter och på kunskap om förhållanden som de i normalvaket tillstånd inte hade, ocksåkunskap om samtidiga händelser på andra orter. Den person som försätter somnambuleni sömn kallas magnetisör; det var vanligen en man, ofta en som var läkare eller påstod sigvara det. Förhållandet mellan dem kallas i fallbeskrivningarna »innerlig rapport», ochsomnambulen reagerade följsamt på magnetisörens tankar och känslor, innan de hade uttalats,och kände smärta om han gjorde det.Den animala magnetismen gav upphov till en hel litteratur av fallbeskrivningar, både avanhängare och av motståndare, också på svenska. <strong>Topelius</strong> nämner läkaren Ceder schjöldstidskrift Journal för animal magnetism, som utkom 1815–1821. Den motskrift han ocksåhänvisar till, Christian Heinrich Pfaffs Den Animala Magnetismen Inför den Sunda PröfningensDomstol översattes till svenska av Arved Bethén (1822). Översättaren kompletteradePfaffs framställning med en energisk och välskriven vederläggning av en fallstudiesom Cederschjöld hade gjort för sin tidskrift. <strong>Topelius</strong> återger troget fallbeskrivningarnaskonventioner: flickan Beata refererar till sig själv i tredje person, hon reagerar snabbt påadjunktens tankar (jfr s. 24, 27–35), och duar honom i tillstånden av magnetisk sömn,men självfallet inte när hon är vaken. Då minns hon inte heller vad hon har sagt eller gjortunder dessa tillstånd. För Beata står adjunkten och hon i den innerligaste rapport (s. 35),men han magnetiserar henne aldrig, d.v.s. försätter henne i sömn, utan hon försjunker självi den. Adjunktens sätt att reagera: lyckan att bevittna ett »fall» av det här slaget, att undertryckasympatin för flickan och observera henne med förståndskyla (s. 24, 20–23) följerockså vokabulären i fallbeskrivningarna. Däremot är både den entusiastiska tidskriftenoch Pfaffs-Bethéns kritiska analys senare än tidpunkten för novellen: 1813. <strong>Topelius</strong> kringgårdock problemet med en viss elegans, genom att datera publikationerna oprecist.<strong>Topelius</strong> hade redan tidigare studerat fenomenet i Heinrich Zschokkes novell »Hortensiavon Hornegg», där titelpersonen är somnambul. I dagboksanteckningen för den1 oktober 1835 berättar han att han högläste novellen och diskuterade den i en krets avbåde unga och vuxna i Nykarleby. »Den lilla boken var intressant. Vi disputerade mycketom möjligheten af dess underverk; Morbror Berger bestred den; jag, som är fallenför det underbara, försvarade den, och understöddes deruti af Rosalie.»Familjen Lindqvist i Nykarleby reagerade antagligen representativt på »En Natt och enMorgon»: man »ryste» åt berättelsen, och antog att den »måste vara grundad på någonpaserad händelse. Har du hört namnet på kyrkoherden? Mamma vill nödvändigt höra nogareom saken – Men […] kan det verkligen ges sådana sjukdomsfall? väl har jag hört sådant,men aldrig rigtigt haft reda på det» (Emilie Lindqvist–<strong>Topelius</strong> 2/12 1843).<strong>Topelius</strong> svarade 1/1 1844 och gav samtidigt en tolkning av novellen: »Jag glömde sistatt swara på din fråga om En Natt och en morgon. Den war allt litet faslig och gjorde mycketuppseende, emedan man trodde där war sanning i den. Oss emellan så har den aldrigexsisterat annorstädes än i en wiss otyglad fantasi, fast det roat mig att se hemlighetsfull ut,288

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!