Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Ni ser stupstocken och kärlet som skall upptaga ert blod.»»Allt det der gycklet skrämmer mig ej.»»Nåväl, vi skola då tillbinda edra ådror för att hämma blodomloppet.Det är nödvändigt, men mycket vådligt.»»Försök, om ni vågar.»Konstmakaren tilldrager våldsamt ett band kring Alariks arm.Alarik tiger förbittrad.»Men är ni då af sten, unge våghals?»»Jag har blott velat se, huru långt er oförskämdhet kan gå. Herre, detär skamlöst att huttla så der groft med allmänheten. Gå, visa ert gyckel förden råaste pöbeln på en krog; der finner ni er värdiga åskådare, icke här.»»Men» – och tigerblicken lemnar rum för räfvens smidighet – »minbästa unga herre, ni vill väl icke störta en man, som för sitt uppehälle nödgasbruka en oskyldig taskspelarekonst. Ni med ert mod och er skarpsinnighetgissar utan tvifvel min hemlighet. Låt mig få behålla den.»»Må vara för denna enda gång. Men jag förbehåller mig, att ni ej missfirmarmedicinen, utan öppet förklarar er manöver för taskspeleri.»Alarik återvänder. Fruntimmerna andas åter.»Mina herrar och damer,» säger Hr Casper, »alldenstund denne ungeherre ej velat underkasta sig …»Alarik uppstiger hotande.»… en operation, som i sjelfva verket icke är medicin, utan blott ögonvilla,utber jag mig att få halshugga min son Alexander, som är van vidsådant.»Då ingen har något att invända, företages afrättningen. Konstmakarenåtertar sin tigerblick, visar sina seniga armar och bilan, griper Hr Alexandervid håret och drar honom … bakom ridån. Strax derpå höres ett tungt hugg,ett quäfdt jemmerrop, ett plaskande såsom af rinnande blod … Förfärligaljud! Nu springer bödeln, bestänkt med blod och med vild triumf öfverscenen, hållande i handen ett afhugget hufvud … af papp med ett rått köttstyckefästadt vid halsen. Derpå uppdrages fondridån och man ser på ettbord ett stort tennfat, nästan fylldt med blod och mitt i denna blodsjö Alexandersverkliga hufvud med stirrande ögon … som likväl stundom blinka.Åskådarne hisna och häpna. De ana troligen icke, att monsieur Alexanderi egen person sitter under bordet och framsticker sitt hufvud genom etthål i skifvan och ett annat i tennfatet. Spektaklet är följaktligen så rysligtman kunnat begära och efter att ha låtit åskådarne en god quart njuta deraf,fälles ridån, positivet spelar en mazurka och Hr Alexander framträder med96