Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Salig Fänrikens Tofflor»Rosa!» inföllo de öfriga. »Huru är det möjligt?»»Jo så här!» skrattade den yra flickan med skalken i båda ögonvrårna.Och derpå tog hon ett ljus från bordet, ställde det ned på golfvet och framsträcktebredvid det sin lilla fot, af hvilken hon skjutit kängan bort ochfrån hvilken hon nu drog äfven bomullsstrumpan. Man såg henne då läggahögra stortån öfver de öfriga och knäppa med den mot golfvet med vissamellanskåf. Det dämpade ljud, som häraf frambragtes, var så förvillandelikt en gåendes steg på afstånd, att den som, med inbillningen lifvad afspökhistorier, ej gaf nogare akt, ganska naturligt ansåg ljudet komma uppifrånvindskammaren.»Det var då tusan knäflar till flicka», utbrast Pehr, som ej kunde kommafrån sin förvåning. »När allt går omkring, var det väl du också, som spökadeuppe i vindskammaren om brölloppsnatten.»»Ja visst», skrattade Rosa. »Jag kunde ej sofva, utan smög mig ut frånnorra vindskammaren och lyssnade på er genom den öppna lilla gluggenmellan vinden och garderoben, till hvilken dörrn stod öppen från ert rum.Och så skrämde jag en löjtnant, en fältväbel och sex små herrar till på köpet.»»Jo jo», suckade Pehr med komiskt allvar, »så gick det med den spökhistorienoch så lär det väl gå med alla. Men ändå – afbröt han sig sjelf –ändå mitt herrskap, så tamme tusan jag vet hvad jag skall tänka om saligfänrikens tofflor ….»5101520223