Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

En spritterny Händelse»Ni skulle ej ha igenkännt mig, min vackra Celestine?»»Ni skämtar! Jag var ju endast fyra år gammal då ni reste.»»Men jag kände er, hvad tycker ni! Någonting oförklarligt, en dunkelaning sade mig vid första anblicken af er: det är hon! Ja ni var blott 4 åroch jag 11 när vi sist sågo hvarandra. Men om nånsin kärlek är möjlig mellanbarn af vår ålder, jag älskade er redan då. Ack ni var det sötaste lillaälskvärda barn man kunde se. Jag drog er om somrarne i er lilla vagn tillpromenaden och om vintern, när snön var kram, byggde jag stora snöhuspå er gård och gjorde der en liten bänk åt er och ni satt der och gjordesnöbollar med edra små händer och skrek af glädje när jag på min tjockahvita mur ställde en snögubbe på vakt med ögon, näsa och mun af kol ochi handen ett långt gevär. Då kysste ni mig tusen gånger och höll af mig merän af russin och sockergryn. Men sedan har mycket förändrats.»»Att ni mins allting så väl, Emile!»»Ni var min första flamma, Celestine! När jag sedan reste bort på tremastaren,var ni den enda, som kostade mig en tår vid afskedet. Ty min far– ni vet, Celestine, han behandlade mig med en omensklig hårdhet, somgjorde min skilsmässa från honom lätt. Redan då fattade jag inom mig detbeslut, att aldrig mera ställa mig i beroende af honom, utan skapa mig minframtid sjelf så godt jag kunde. Och derföre, när kaptenen på fartyget behandladeoss hårdt äfven han, uppgjorde jag med konstapeln på skeppet enplan att rymma. Vi lågo i Marseille. En mörk natt smögo vi oss ut ur vår koj,halade oss ned i båten och rodde till land. Kaptenen utgaf mig för drunknad;om han sjelf trodde det, vet jag ej. Min kamrat och jag utgåfvo oss förskeppsbrutne, togo hyra på en fransk Vestindiefarare och seglade lyckligttillsamman i 5 år. Då tog jag värfning vid husarerna i Algier och, Celestine– alltsedan har min bana varit krigisk. Grad för grad steg jag till ryttmästare.Hederslegionen erhöll jag under Hertigen af Aumale när vi togo Abd- elKaders Smalah. Bytet gjorde mig rik. En lyckad razzia gjorde mig än rikare.Slutligen greps jag af hemkärlekens makt. Min squadron transporteradesöfver till Frankrike för att hvila ut, jag tog ett halft års permission och niser mig åter hos er, – er som jag aldrig glömt och hvars vänskap jag hadelyckan vinna, ehuru ni, liksom alla andra här, var i okunnighet om den näraförbindelse, i hvilken jag stod till denna ort.»»Och er far, Emile! han anar ej hvem ni är?»»Nej. Och han skall aldrig veta det. En onaturlig hämd är främmandeför mitt hjerta och aldrig skall han blygas att hafva förskjutit en son, somkunnat blifva hans ålderdoms stöd.»5101520253035135