Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035blickar, när föräldrar fela; en större makt, än när förhållandet är omvändt.Kanske kommer det deraf, att fastän barn betrakta sina föräldrar som käraväsenden, särskilja de dock alltid deras personlighet från sin egen, då deremotföräldrar aldrig kunna betrakta sina barn annorlunda, än som lösrycktabitar af sig sjelfva, blod af deras blod, hjerta af deras hjerta, hvarföreock alla barnets lidanden, fröjder, ja minsta tankar finna ett återsvar i föräldrarnasbröst. Säkert kunde Rell icke för sig sjelf förklara den rysning, somgenomilade hans lemmar vid den okände sonens blick; ett ögonblick stodhan stilla, stum, bestört – slutligen segrade hans onda englar och han rusadeut med fördubbladt raseri, ehuru tillika med en hemlig tärande blygselöfver sig sjelf.Leonville – ty hvarföre skulle vi kalla honom Robert Rell, då den armeynglingen nödgades förneka sin far? Leonville stod länge der, förkrossad,stum och sorgsen djupt. Ändtligen nalkades honom Celestine och fördehonom med mildt våld in till fadren, till Rådet Rengel, som satt derinne.Hvad der afhandlades, förmäler icke historien; men troligt är att Leonvilleshemlighet yppades och att föräldrarna med glädje lade de ungas händeri hvarandra. Ha vi gissat rätt, så stadnar Leonville i Finland till våren,reser derpå till Frankrike för att arrangera om sitt afsked och sin förmögenhet,samt återkommer i höst, då brölloppet firas. Möjligt vore likväl, attde unga förenas redan i Maj och att Celestine då besöker den blommigasödern i sin mans sällskap.Blott nu Leonvilles – d. v. s. Robert Rells – hemlighet kunde väl bevaras,att icke den elaka fadren Rell finge någon spaning derom; man kanföreställa sig, att sådant vore mycket genant för de unga. Derför, käre läsare,lägges dig på hjertat den strängaste tystlåtenhet. En ung rik fransysk militär,som slagits mot Abd-el-Kader, är redan tillräckligt föremål för kaffekonseljernasromantiska berättelser. Nämn således för all del icke ens meden halfdragen anda om hans finska slägtskaper, det vore att sätta landetslifliga tungor i en fart, som ej kunde förliknas vid annat än Gamelstads fall.Och hvem tror läsaren ringde på tamburdörren hos Rådet Rengel den18 Febr. kl. ½ 12 f. m. Hvem annan än – kassarevisorerne. Men de insläpptesmed nöje och bjödos ett glas superfinaste Xeres, hvartill Rådinnan hadebifogat några biscuiter som voro quarlefvor från gårdagens kalas. Ty kassanvar som den skulle.142