Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Godt, godt, adjö, adjö!» sade kaptenen och rättvisans tjenare aflägsnadesig med sitt byte.Men vi lefva icke mer i någon medeltid, icke ens i bastiljernas dagar,då personer försvunno på ett hemlighetsfullt sätt och efter lång tid någonerinrade sig hafva sett dem resa i en heltäckt vagn framåt en port, den manogerna ville nämna. Finnes det ännu i dag blykamrar och cachots, så fårman åtminstone säga att det är lika ondt om dem, som om röfvaranförare;sbirrer har man deremot både i Rom och annorstädes, men något mystiskt,något blyfärgadt och romaneskt kan man ej hos dem upptäcka. Tvärtomhafva de så temligen antagit nutidens skick i ton och åtbörder, och i ställetatt sjelfva låta något försvinna, vinlägga de sig på fullt allvar om att skaffa idagen det som försvunnit. Alltså lärer icke heller någon förundra sig deröfveratt samme man, som vi sednast sågo anammad af rättvisans arm, sammeman i den ljusa paletot’n, med örnnäsan och det buskiga ansigtet, densamesatt följande dagen vid samma tid, på samma ställe i samma promenad,lika mulen och menniskofiendtlig, lika insvept i sig sjelf och lika gräsligmed sina genomborrande kattögon. Långt ifrån emellertid att häri se någotöfvernaturligt, äre vi fastmer öfvertygade att något misstag ägt rum frånrättvisans sida och att mannen, efter inhämtade upplysningar, genast återblifvit ställd på fri fot.Och denna afton förgick liksom andra qvällar; i promenaderna rördesig vandrarne fram och åter, månen sken genom lönnarna och serenadernaklingade, liksom i går, så ömt betagna och vemodigt lockande från deöppna fönsterna af Bellevue. Mannen i paletot’n satt stum och trumpeni sitt hörn och sköt endast då och då sina ögonkast likt raketer uppå deförbigående.Emellertid uppstod ett rykte bland de promenerande, att det var eckläreringi Sinebruchoffska trädgården borta vid Sandviken, och mångaströmade dit för att se. Bland dessa många befann sig äfven den buskigeherrn i paletot’n.Det aflägsna läget af denna kostsama anläggning gör densama mindrebesökt än den förtjenar. Trädgården kan kallas bryggd på hälleberget,– bryggd, ty den står i nära förbindelse med ett väldigt ölbryggeri, der merän en Fjolner hade utrymme att drunkna i karen. Med otrolig kostnad äroder dammar och gångar sprängda, mull uppförd på klipporna och planteringargjorda, der intet grässtrå förr haft rotfäste att vexa uppå. Från terasserna,kullarna och paviljonerna hade man vackra utsigter, som likväl nu ejkunde ses för mörkrets skull, och från drifhusen trängde sköna blommors162