Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035kråkfötterna betydde? Pehr Karbin tyckte sig, en annan Tantalus, stå hungrandeoch törstande midt i en hög af specieriksdalrar, utan att af dem gittaröra en enda fyrk.Och dessutom – N:o 2. O ve! Hvem kunde numera tvifla uppå, att ickeen dylik förteckning, kanske rikare, kanske begripligare, låg begrafven iden andra toffeln? Och denna låg förlorad till gyckel för girs och gädda iHaistila sund! Pehr Karbin stampade i golfvet af otålighet, lik en instängdfåle, som genom stallsgluggen snusar dofterna af en saftgrön äng.I denna brydsama ovisshet uppgick likväl småningom en stråle af ljus ifältväbelns mörka förstånd. För femte eller sjette gången genomläste hanlappen och stadnade fundersam vid orden »Tjugu riksdaler i koppar samthandkassan i GTT 5, 6, 9, 10». »Passpå,» tänkte han, »det vore ej fultom denna spottstyfversannotation skulle leda mig på trafven med tusentalen!Tjugu riksdaler i koppar! det var ungefär innehållet af påsen medsex styfver slantarna, som jag fann här under golftiljorna. Och handkassan?aha min gubbe! jag kommer nu ihåg att några tomrum efter borttagna påsarfunnos under somliga af tiljorna. Låt se! det slår in på ziffran. GTT kan ejbetyda annat än golftiljorna, räknade i ordning från vestra väggen. Kopparnfanns qvar, men handkassan hade gubben vackert plockat af tills den togslut. Der ha vi alltså en post. Men resten? Här måste anställas en rafistulation,hvars make den gamle gnidaren ej kunnat föreställa sig.»Pehr Karbin fann sig nu befogad att marschera raka vägen till majorskanoch faster Grete Charlotte samt under tysthetslöfte gifva dem del af allthvad han visste och icke visste. Som man kan föreställa sig, gjorde hansberättelse en oerhörd sensation. Familjeråd hölls på stället och efter mogenöfverläggning beslöts att anställa den strängaste räfst i fänrikens vindskammaresamt hvarken skona råttornas fridlysta boningar eller väggsmedensförborgade verkstäder.Penningarnes upptäckande intresserade väl Pehr Karbin ganska nära,ty, som man erinrar sig, var han fänrikens ende kände och laglige arfvinge,ehuru denna förmån ej utan grund kunde bestridas honom af lilla Rosa,som af fänriken, sin guffar, fått mundtligt löfte på all hans qvarlåtenskap,– en sak, som likväl, i brist på ojäfviga vitnen, syntes mer än qvistig attutreda inför domstolen, ifall den kom så långt. Men mer än speciedalrarnebrydde den omnämnda »dispositionen» fältväbelns unga hufvud.»SSLL 2», så lydde den kabbalistiska anteckningen. Kunde väl detta syftapå spiseln? på spjället? på sängen? på skrifbordet? på skjutgevären? på sabeln?Tusen saker funnos, som alla började med S. Emellertid, sedan man218