Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer15101520253035möjliggör tolkningar av detta slag, konkluderar Koponen (ibid., s. 36 f.). Han noterar ocksåtecken på att Topelius framställer Finland som en självständig stat (ibid., s. 38 f.).»Simeon Levis resa till Finland» har ett nära samband med Topelius mellaneuropeiskaresebrev från 1856 och 1857. Freden efter Krimkriget slöts i slutet av mars 1856 och i slutetav maj inledde Topelius en två månader lång bildningsresa genom Tyskland, Belgienoch Frankrike till Paris, och småningom hem via Köpenhamn, Göteborg och Stockholm.Intrycken från resan förmedlade han i den långa serien resebrev »Söder om Östersjön»i Helsingfors Tidningar september–november 1856 och januari–juni samt september–december 1857 (om resan, med citat ur breven till hustrun, i Nyberg, Zachris Topelius1949, s. 293–302 samt Maija Lehtonen, »Topelius reser i Europa» 1998). Han gjordesina första tågresor, han bodde på hotell med gasljus och vattenledning, han beundradearkitekturen, han besökte konstsamlingarna, börsen i Hamburg, parlamentet i Bryssel,skolor för blinda och dövstumma i Dresden och därtill gick han på teatern så ofta hankunde. Han slog sig i slang med sina medresenärer på tåg och båtar, med affärsmän ocharbetare.Efter att ha kommit hem från resan inskränkte sig Topelius inte till att i resebreven rapporteraom förhållanden utomlands, han skrev också artiklar om samma frågor i ett finländsktperspektiv. Han avhandlade kommunikationerna, skogsskövlingen, industrin,skolfrågorna, tjänstemännens löner och sociala problem som bostadsbristen i Helsingfors.Hans relationer till generalguvernören Berg var ansträngda. Inslag i tidningen, somalltså hade gått igenom censuren, kunde leda till formliga reprimander av Berg (Nyberg,Zachris Topelius 1949, s. 308–315).De ämnen Topelius tar upp i resebreven och i andra artiklar: trafik och kommunikationer,näringsliv, teknologiska framsteg, utbildning, sociala förhållanden, konst, samhällsliv– och den moderna ekonomins avigsidor – behandlar han också i »Simeon Levis resatill Finland». Frågorna hade han i många fall tangerat redan i Leopoldinerbreven (jfr ClasZilliacus, »Till löjtnant Leopold i Grusien» 1985, s. 142–146), och det förefaller som omhan ville ta ett samlat grepp om dem, ännu en gång, innan han avgick som redaktör – vilketskedde efter årets sista nummer, den 29 december 1860.Topelius framstår i »Simeon Levis resa till Finland» som en renodlad utvecklingsoptimist.Allt som var nytt eller knappt fanns i Finland 1860 – som gatubelysning medgasljus eller tågtrafik – låter han Simeon Levi utdöma som hopplöst föråldrat och förlegat.Initiativ som länge hade haft motvind, framförallt folkundervisningen (folkskolorna), beskriverhan som genomförda och framgångsrika, för att i båda fallen ta udden av samtidatröghet och motstånd. I skuggan av de för samtiden fantastiska hugskott en smygerTopelius in andra: antydningar om ett självständigt Finland. Föreningar som hatte-ickeaftagelse-sällskapet (s. 235) och smultronföreningen, som vill reducera kaffedrickandetill förmån för inhemskt producerat smultronte (s. 251), eller fantasifulla transport medelsom luftskepp och något som motsvarar bil eller buss och drivs med varmluft, för att intetala om framtidstelegrafen, allt detta använder han för att blanda bort korten.»Simeon Levis resa till Finland» har drag av balansnummer: Topelius lyfter fram frågorsom var angelägna för honom, men i en form som verkar beräknad för att lugna cen sorn ochta udden av läsarnas reaktioner. I det inledande företalet bäddar Topelius dels för läsarnasnyfikenhet, dels garderar han sig genom att understryka det osannolika i följe tongen. Hanåberopar P. A. Wallmarks skröna Resan till Stockholm, år 1913 som utkom 1813, och en följetongi Finlands Allmänna Tidning där ett luftskepp inte bara hamnar utanför atmosfären,utan passagerarna t.o.m. överlever resan. Topelius låter berättaren jämföra Simeon Levis resa344