Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

VargenTyst som en ande smög herr Lars nu genom skuggorna framåt sakristian,famlade sakta på dörren, fattade haken och fästade den stadigt i sinmärla. Karlarne derinne måtte ha ansett honom för deras medbroder, tyintet försök gjordes inifrån att afböja denna manöver, medan vargen ute ikyrkan trodde det sakta rasslandet af haken härröra från hans vänner derinne.Derpå begaf sig herr Lars tillbaka till choret, passerade på några stegsafstånd från de båda skattsökarne, nedsteg i den nyss beskrifna griften ochhade just hunnit nedhuka sig bland lemningarne af de der multnande adeligakistorna och sköldemärkena, då vargen tände eld i en med sällsamtblått skimmer lysande lampa, förmodligen af saltad sprit, som med sitt skenger alla föremål ett dödligt hemskt utseende. Herr Lars såg efter sin lykta;den brann.Och i skenet af lampan såg man nu en spöklik syn. Midt på den lillaplanen framför altaret stod fältväbeln med sin vargfysionomi, iklädd enhvit skjorta, och hållande i ena handen den blåbleka lampan, i den andra etttimglas, medan längst borta i kyrkan den gamle pastorns gestalt framskymtademellan skuggorna och det gråa håret reste sig i tofviga lockar kring delikbleka kinderna och de stirrande ögonen.Det uppträde, som nu följde i den grafstilla natten och den åldriga kyrkan,hade något på engång hemskt, fasansfullt och för fantasin anslående.Af de sex personer, hvilka spelade denna tempelskändande komedi, voroendast tvenne synlige: bedragaren och den bedragne. Vargens ställningvar väl beräknad. Det blåa likfärgade skenet af hans lampa föll så att dengamle pastorns minsta rörelse kunde med lätthet bevakas, medan traktenaf sakristian, derifrån de tvenne bofvarne skulle utkomma med kyrksilfret,var höljd i ett tjockt mörker. Enligt allt utseende var bofstrecket sålunda uträknadt,att medan besvärjelsen upptog pastorns hela uppmärksamhet, denena af de medbrottslige skulle undkomma med silfret, medan den andre varvargen behjelplig att ytterligare dåra den gamle. När sedan stölden skulleupptäckas, men både kyrkan och sakristian befinnas ordentligt tillästa,skulle allt ansvar drabba pastorn, som hade nycklarna och som visserligenförmodades för skam skull tiga med hela det nattliga äfventyret.Nu började vargen sin besvärjelse med ett otydligt mumlande och allehandaunderliga åthäfvor. Stundom höjde han rösten och den närmare tillhonom gömde herr Lars kunde då urskilja sådana föga till saken hörandeord, som »måndag, tisdag, onsdag, thorsdag» o. s. v., månadernas namnoch diverse annat, hvilket gaf tillkänna, att vargen led brist på concepter5101520253035119