Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer15101520253035Vargen»Vargen» ingick i HT den 17 januari–11 februari 1846, i sju avsnitt. Manuskript finns inte,och novellen har inte tryckts om.»Vargen» har undertiteln »En berättelse från Tavastland», och de inledande orden»Långt inne i Tavastland …» understryker den geografiska miljön. Jukka Sarjala konstateraratt Topelius har situerat några av sina mest uppseendeväckande kriminalberättelseri Tavastland, bland dem »Vargen». Tavastlands djupa skogar, det isolerade läget och ryktetom rövarband inspirerade till romantiska fantasier, så valet av landskap är nästan givet.– När den fjortonårige Topelius gjorde sin första Helsingforsresa hade han för säkerhetsskull en laddad pistol med sig på färden »genom Tavastlands skogar, där rövare förmodadeslura i busksnåren» (Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 42). – Sarjala understrykeratt Tavastland ännu i början av 1800-talet uppfattades som ett gränsområde,som separerade södra och norra Finland från varandra (Sarjala, Salonkien aaveet 2007,s. 115). Topelius förlägger handlingen i »Vargen» till 1810-talet (s. 108, 7). Hans beskrivningav den medeltida kyrkan och den förfallna prästgården (s. 107 f.) förstärker draget avödslighet och isolering.Titeln »Vargen» sätter fokus på brottslingen, som för Topelius är den mest intressantapersonen i följetongen. Spänningen i den bygger inte så mycket på undersökningen avbrottet, utan på det dramatiska händelseförloppet, med inbrott, slagsmål och skottlossningi kyrkan. Brottslingen är från början misstänkt, och p.g.a. sitt utseende också dömd.Topelius förefaller utgå från Johann Caspar Lavaters teorier om att utseendet avslöjar personligheten.– Han hade ropat in dennes Physiognomische Fragmente zur Beförderung derMenschenkenntniss und Menschenliebe (1775–1778) på bokauktion hösten 1836 (dagboken21 och 26/9 1836). – Topelius anlägger också ett socialpsykologiskt perspektiv. Hanlåter titelpersonen komma till tals, dels för att avreagera sig på den välanpassade adjunkten,dels för att med sin utstötthet förklara bakgrunden till sitt kriminella beteende. Somandra brottslingar hos Topelius föraktar »vargen» de små illdåden och föredrar att ägnasig åt verkligt stora missgärningar, se s. 125; jfr också »Påsk-Äggen» och »VedergällningensDag». Författaren visar också här ett slags respekt för den obotfärdige brottslingen,som ovanligt nog har åkt fast. Oftast låter Topelius missdådarna komma undan.Den skatt, som så lägligt hittas, spelar en underordnad roll, även om Vasenius om »Vargen»inte säger annat än att Topelius »i ett par berättelser från 1842 och 1846» hänvisartill stora ofreden och att det är fråga om »uppdagande af skatter som nedgräfts under dennatid» (Vasenius V, s. 166).En biljettväxling mellan Topelius och censorn J. M. af Tengström visar att följetongen imanuskript hade titeln »Herr Lars». Den titeln fokuserar på historiens hjältegestalt, denhygglige unge prästmannen, som aktivt bidrar till att oskadliggöra »vargen» och de andratjuvarna. Den egentlige hjälten är snarast drängen Salomon, som gör iakttagelser och drarslutsatser av dem, och räddar Lars. De två är prototyper för Gustaf Bertelsköld och Larsson iFältskärns berättelser (1851) och för Göran Ros och Jakob Peura i »Vernas rosor» och »Stjernani molnet» (båda 1856). Den husligt och botaniskt bevandrade unga kvinnan, Magdalenaeller Lena, kan läsas som en förstudie till Erika Lindelia i Fältskärns berättelser, fjärde cykeln.Paul Nyberg läser novellen konventionellt, utgående från försöken att lura »den godtrognekyrkoherden» [pro kapellanen], och lyfter fram adjunkten som hjälten. Stölden avkyrksilvret förhindras »tack vare den unge adjunktens rådighet», som belönas med prästdottern.Nyberg anser att novellen är ett led i Topelius strävan att väcka läsarnas intresseför Helsingfors Tidningar (Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 190 f.).312